Så har vi då spelat sista föreställningen av "Älskad av mamma" med gott resultat konstnärligt och uruselt resultat ekonomiskt... Man undrar ju varför det alltid ska vara så här?
I går spelade vi klart. Utan en äkta Gandalf, för Gandalf hade blivit sjuk. Hur gör man då som regissör och projektansvarig? Det finns ju inga enkla svar på den frågan. Jag gör som alltid; den som fattar ett eget beslut att inte medverka under en föreställning får foten. Då är det nog. Den personen kan aldrig komma tillbaka till Teater Olydig, för hos oss finns det inget utrymme för sjukdomar. Jag fick gå in som ersättning... Det var intressant. Fortsättningsvis borde jag kanske alltid göra ett studiebesök på golvet för att påminnas om det enorma arbete skådespelarna gör. Fantastiskt väl utfört arbete allesammans! Vilket gäng!
Idag publicerades ytterligare en av mina debattartiklar på Lösarnas Fria Tidning: http://www.lasarnasfria.nu/artikel/8413
Kanske kan det vara något att bita i... Väl bekomme!
M
onsdag 30 april 2008
måndag 14 april 2008
UPPROP för scenkonstens utövare!
En revolution?
Tisdagen den 29e april kl. 12:00 kallar Teater Olydig till ett samtal mellan Sveriges alla scenkonstnärer. Vi vill belysa det faktum att vi från politikerhåll fortfarande anses vara en lägre stående art människor, att vi har oss själva att skylla när pengarna inte räcker och vi vill öppna ögonen för det arbete vi alla scenkonstnärer verkligen åstadkommer för samhället. Det vi gör är viktigt och måste få resurser, oavsett vilken politisk majoritet som styr. Vill du vara med och samtala, så kom till Pygméteatern på Vegagat. 17 i Stockholm. T-banan tar du till Odenplan.
Ingen föranmälan behövs, men hör gärna av er med ert intresse till info@teaterolydig.se så vi får en liten uppfattning om Pygméteatern räcker eller om vi måste ockupera Globen.
Varmt välkommen!
Tisdagen den 29e april kl. 12:00 kallar Teater Olydig till ett samtal mellan Sveriges alla scenkonstnärer. Vi vill belysa det faktum att vi från politikerhåll fortfarande anses vara en lägre stående art människor, att vi har oss själva att skylla när pengarna inte räcker och vi vill öppna ögonen för det arbete vi alla scenkonstnärer verkligen åstadkommer för samhället. Det vi gör är viktigt och måste få resurser, oavsett vilken politisk majoritet som styr. Vill du vara med och samtala, så kom till Pygméteatern på Vegagat. 17 i Stockholm. T-banan tar du till Odenplan.
Ingen föranmälan behövs, men hör gärna av er med ert intresse till info@teaterolydig.se så vi får en liten uppfattning om Pygméteatern räcker eller om vi måste ockupera Globen.
Varmt välkommen!
söndag 6 april 2008
Premiärnerver
Nu har vi gjort det! Igen! Äntligen, efter tre månaders stenhårt arbete har vi slutligen nått vägs ände och tagit oss fram till och igenom ännu en premiär.
Som vanligt är det hets in i det sista...
Här är senaste veckan:
Måndag: upp kl 07:00, barn till skola o dagis, därefter började den stora marknadsföringsdagen. Jag ringer media/press i 7 timmar i sträck. Pratar med alla. Och jag menar verkligen alla... Får några bra kontakter, men de flesta dissar - som vanligt.
Inget rep. VI har en repfri dag bara 4 dagar före premiär...
Jag går och lägger mig vid midnatt, när jag fått klart mina justeringar i programmet.
Tisdag: samma morgontid. Vi har den stora inflyttardagen idag. Klockan 13 är vi på plats med alla grejer och det är nu som det verkliga jobbet börjar. Nu ska allt klaffa. Och det gör det faktiskt - i princip. Vi repar på kvällen. Det blir sent. Barnen är med för vi har ju ingen barnvakt denna vecka... Vi är hemma runt midnatt och fikar te o mackor, innan vi faller ner i sängarna.
Onsdag: jaa, morgonrutinen är trist... Vi har samlingstid på 10, senast. Någon är ju sen som vanligt, men det är faktiskt okej. Vi dör inte av att missa en minut här eller där. Då får vi jobba in det o stanna kvar lite längre bara. Vad är tid egentligen? Idag hann vi med två genomdrag (om jag inte minns fel, det kanske var torsdagen...). Det är ljus och ljud och en jävla massa teknik och jag börjar få stora skälvan nu när jag inser att Daniel faktiskt ska till Norrland på audition för skolan och att han är borta BÅDe måndag o tisdag nästa vecka... Fan, det kommer gå åt pipsvängen det här... Somnar, fett utmattad, långt efter midnatt, vid 4-snåret när vi äntligen blivit klara med ljusrigg o programmering...
Torsdag: 3 timmar senare står jag på benen igen. Vingligt, men jag står iaf. Jaha, två dagar kvar och tekniken är inte klar. Men jag vet ju att både Daniel o David är högst kompetenta killar och de vet vad de gör (jag menar, hur svårt kan det va?) och jag får helt enkelt lita på dem. Hämtar barnen, jävligt stressad, på dagis o skola och inser att Saga har dramaklass som hon kommer att missa imorgon fredag eftersom vi har genrep kl 13. Fan vilken dålig förälder jag är när vi är i produktion... Ibland önskar jag att jag bara var vanlig, utan dessa skaparbehov! Men så får man ju inte säga högt, då kommer ävl ngn plikttrogen jävla soc-tjänsteman o hotar med barnavårdsnämnden... Det för övrigt en kompis mamma vid förra uppsättningen. Kommenterade med ett: Jaha, och ni har barnen med ser jag... vad säger barnavårdsnämnden om det?
Klockan 2 på natten sover jag djupt igen. Hur djupt kan man sova?
Fredag: Lämnar barnen hos mormor kl. 10 på morgonen, då är stressadrenalinet uppe i 180. Tar oss till Pygméteatern och Anette kommer vid halvett. Vi har publik, ett tiotal personer på plats. Alice Claesson från Nummer.se/Metro och jag tror att jag såg Jenny Aschenbrenner. Även Maria Bolme var där. Genrepet blir som genrep ska bli - långt, segt, smygande, nervigt... När vi är klara kastar vi oss till Ung Kulturdagarna i Hallunda, Riksteatern, där vi uthungrade beter oss som Teater Olydig och bara frågar efter var maten är och om man kan få röka inne... Klockan 19 har vi en 20-minutersföreställning för 150 personer! Kompakt och helt jävla underbart! Alla gav allt, som en reaktion naturligtvis på ett ganska pissigt genrep :-) Vi skiljs åt vid 21, rusiga och alldeles underbara allesammans. Åker till teatern o plockar lite med Nicklas o Daniel o snackar framtid. Jag och Nicklas jobbar vidare på programmet till klockan slår 4 på morgonen...
Lördag: Jag sov tillklockan 10! Rusade upp när mobillarmet ringde, kastade mig äver telefonen helt ovaken och styrde upp en avstängd mobil, kaffe och cigg. Rock'n roll-frukost som vanligt. Det var bara whiskeyn som saknades...
Samling på teatern kl 4, men jag är på plats redan vid 2. Eftermiddagen bara rusar på.
När kvällen kommer upptäcker jag att jag inte kissat sedan i förmiddags... Underligt att man bara kan stänga av alla behov så där. Nåväl, publiken strömmar till. Det blir varmt och trångt i foajén, Charlie kommer o tar över biljetteriet medan jag värmer upp skådespelarna. När vi öppnar salongsdörrarna kliver ett 50-tal personer in för att för första gången i sitt och vårat liv uppleva Anette Skåhlbergs "Älskad av mamma".
Gör det du med...
Tack allesammans för att ni funnits där hela vägen, att ni förstått vad detta har betytt för mig och för Teater Olydig. Ni är underbara hela högen. Puss!
Nu är det dags att nanna, för klocka 7 i morgonbitti ska jag upp igen för en work shop på UKD i Hallunda. God natt!
M.
Som vanligt är det hets in i det sista...
Här är senaste veckan:
Måndag: upp kl 07:00, barn till skola o dagis, därefter började den stora marknadsföringsdagen. Jag ringer media/press i 7 timmar i sträck. Pratar med alla. Och jag menar verkligen alla... Får några bra kontakter, men de flesta dissar - som vanligt.
Inget rep. VI har en repfri dag bara 4 dagar före premiär...
Jag går och lägger mig vid midnatt, när jag fått klart mina justeringar i programmet.
Tisdag: samma morgontid. Vi har den stora inflyttardagen idag. Klockan 13 är vi på plats med alla grejer och det är nu som det verkliga jobbet börjar. Nu ska allt klaffa. Och det gör det faktiskt - i princip. Vi repar på kvällen. Det blir sent. Barnen är med för vi har ju ingen barnvakt denna vecka... Vi är hemma runt midnatt och fikar te o mackor, innan vi faller ner i sängarna.
Onsdag: jaa, morgonrutinen är trist... Vi har samlingstid på 10, senast. Någon är ju sen som vanligt, men det är faktiskt okej. Vi dör inte av att missa en minut här eller där. Då får vi jobba in det o stanna kvar lite längre bara. Vad är tid egentligen? Idag hann vi med två genomdrag (om jag inte minns fel, det kanske var torsdagen...). Det är ljus och ljud och en jävla massa teknik och jag börjar få stora skälvan nu när jag inser att Daniel faktiskt ska till Norrland på audition för skolan och att han är borta BÅDe måndag o tisdag nästa vecka... Fan, det kommer gå åt pipsvängen det här... Somnar, fett utmattad, långt efter midnatt, vid 4-snåret när vi äntligen blivit klara med ljusrigg o programmering...
Torsdag: 3 timmar senare står jag på benen igen. Vingligt, men jag står iaf. Jaha, två dagar kvar och tekniken är inte klar. Men jag vet ju att både Daniel o David är högst kompetenta killar och de vet vad de gör (jag menar, hur svårt kan det va?) och jag får helt enkelt lita på dem. Hämtar barnen, jävligt stressad, på dagis o skola och inser att Saga har dramaklass som hon kommer att missa imorgon fredag eftersom vi har genrep kl 13. Fan vilken dålig förälder jag är när vi är i produktion... Ibland önskar jag att jag bara var vanlig, utan dessa skaparbehov! Men så får man ju inte säga högt, då kommer ävl ngn plikttrogen jävla soc-tjänsteman o hotar med barnavårdsnämnden... Det för övrigt en kompis mamma vid förra uppsättningen. Kommenterade med ett: Jaha, och ni har barnen med ser jag... vad säger barnavårdsnämnden om det?
Klockan 2 på natten sover jag djupt igen. Hur djupt kan man sova?
Fredag: Lämnar barnen hos mormor kl. 10 på morgonen, då är stressadrenalinet uppe i 180. Tar oss till Pygméteatern och Anette kommer vid halvett. Vi har publik, ett tiotal personer på plats. Alice Claesson från Nummer.se/Metro och jag tror att jag såg Jenny Aschenbrenner. Även Maria Bolme var där. Genrepet blir som genrep ska bli - långt, segt, smygande, nervigt... När vi är klara kastar vi oss till Ung Kulturdagarna i Hallunda, Riksteatern, där vi uthungrade beter oss som Teater Olydig och bara frågar efter var maten är och om man kan få röka inne... Klockan 19 har vi en 20-minutersföreställning för 150 personer! Kompakt och helt jävla underbart! Alla gav allt, som en reaktion naturligtvis på ett ganska pissigt genrep :-) Vi skiljs åt vid 21, rusiga och alldeles underbara allesammans. Åker till teatern o plockar lite med Nicklas o Daniel o snackar framtid. Jag och Nicklas jobbar vidare på programmet till klockan slår 4 på morgonen...
Lördag: Jag sov tillklockan 10! Rusade upp när mobillarmet ringde, kastade mig äver telefonen helt ovaken och styrde upp en avstängd mobil, kaffe och cigg. Rock'n roll-frukost som vanligt. Det var bara whiskeyn som saknades...
Samling på teatern kl 4, men jag är på plats redan vid 2. Eftermiddagen bara rusar på.
När kvällen kommer upptäcker jag att jag inte kissat sedan i förmiddags... Underligt att man bara kan stänga av alla behov så där. Nåväl, publiken strömmar till. Det blir varmt och trångt i foajén, Charlie kommer o tar över biljetteriet medan jag värmer upp skådespelarna. När vi öppnar salongsdörrarna kliver ett 50-tal personer in för att för första gången i sitt och vårat liv uppleva Anette Skåhlbergs "Älskad av mamma".
Gör det du med...
Tack allesammans för att ni funnits där hela vägen, att ni förstått vad detta har betytt för mig och för Teater Olydig. Ni är underbara hela högen. Puss!
Nu är det dags att nanna, för klocka 7 i morgonbitti ska jag upp igen för en work shop på UKD i Hallunda. God natt!
M.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)