Teater Olydig i nutid och framtid

Människan är född olydig. Det är grundförutsättningen för att överhuvudtaget kunna utvecklas och överleva i den här världen. Om vi väljer att sälla oss till de lydigas skara, förtvinar vårat eget tänkande, vår vilja förslavas och våra själar torkar ut.

Olydnad är vårt vattenhål. Olydnad är vårt vapen.



tisdag 23 december 2008

Insikt-utsikt

har haft skitdåligt samvete för att jag inte orkat med bloggen sedan föreställningsperioden drog igång. det har helt enkelt varit för mycket att upprätthålla...
korta och avslutande ord om LEIF:
av nummer.se fick vi skit. av publiken fick vi rosor. vem spelar vi för? oss själva? känd och okänd publik? eller för recensenter som tigger extra pressbiljetter för att deras tonårsungar ska få följa med på "teaaaaater"? nej, detta var sista vändan som nummer.se fick äran att hålla en olydig pressbiljett i näven. det är ett som är säkert. nån av er kommer säkert tycka att "fan vad hon e bitter" och visst har ni rätt. det är klart att man tjurar lite när den Stora Recensenten inte begriper nada av det som gestaltas på scenen. hon hade väl bestämt sig från början: knark-pjäs+ teater olydig= drogliberalism! och det kan vi faan inte gilla! så då skrivs föreställningen ner.
okej, det kanske inte var det mest lyckade resultatet, men vad fan e det här: VM i teater?! som regissör och konstnärlig ledare står jag för allt vi åstadkommit med texten LEIF. jag har haft underbara skådespelare att arbeta med. de har varit trofasta, kommit i tid, arbetat långa timmar med stora textmassor, fått liv i dem och engagerat spelat ut på scenen. jag är otroligt tacksam att ha fått äran att arbeta med er: Kola, Nicke, Penny, Saga, Lina, Fredrik, Ragnar, Carolin, Richard, Unni, Linda, Percy och Anna. ni är fantastiska! tack!

Nu till ngt helt annat:

Har ni sett Stadsteaterns otroligt fördummande reklam för köp av presentkort?
"Köp en pjäs!" eller "Ge bort en pjäs!"

Nu måste vi aktivt arbeta för ordens egentliga betydelse. Någon kommer kalla mig ord-polis och det är helt okej. Jag tror till och med att det finns en grupp på Facebook som handlar om just detta; att polisiärt attackera ordens betydelse och fördumningen av medborgaren!

När du läser en dramatisk text, läser du en PJÄS.
När du repeterar, så repeterar du en PJÄS.
När du framför PJÄSEN, spelar du en FÖRESTÄLLNING!!!
Du kan INTE läsa en FÖRESTÄLLNING och du kan INTE gå och se en PJÄS.

Man kan ju fan inte ge bort en pjäs! I så fall så kommer du att få en bok, ett uppkopierat manus, en bibba papper... Det är en PJÄS. Om inte ens Stadsteatern klarar av att hålla ihop betydelsen, hur i helvete står det till i branschen? Det är ju patetiskt! Skärpning Stadsteatern - big time!
Jag å andra sidan vill ha många pjäser att ställa i min bokhylla. Eller ett schackbräde till, där finns det oxå många pjäser att hålla reda på.

Och en grej till, med anledning av skillnaden mellan proffessionell skådespelare och amatörskådespelare... I Sverige har vi för vana att klanka ner på amatörer (älskare), eller om vi inte gillar ngns uppsättning kallar vi den helt enkelt för "amatörteater". Eller om en skådespelare är slarvig, oengagerad, prioriterar fel: amatörskådespelare.
Det finns många varianter av dessa...
En av dem jobbar heltid på Dramaten. Han heter Örjan Ramberg.
Under en av föreställningarna av "Onkel Vanja" nyligen, fick Ramberg några black outs, och fick suff två ggr. Den tredje gången han tappade text, avbröt han föreställningen och bad publiken om ursäkt:
Kära publik, det här går inte.
Sen gick han. Lämnade scenen. Avbröt föreställningen.
Det är amatörmässigt. Man bryter inte. Det är oförlåtligt.
Jag hade naturligtvis inte sagt ngt om det hade varit i början av föreställningsperioden, att tappa text kan hända den bäste, att lämna scenen är fortfarande oförlåtligt.
Men, att bryta en pågående föreställning, långt efter premiärkvällen, är inte bara oförlåtligt och oförskämt - det är så fult att jag inte hittar ord för vad jag faktiskt tycker om handlingen.
Dessa bortskämda skådespelare betalar staten 600 miljoner kronor till i statligt anslag, de är de stora fantastiska skådespelarna som alla ska buga och bocka för - de klarar inte det mest grundläggande när kravet verkligen ställs: improvisera för i helvete!
Om ngn av Olydigs skådespelare skulle bryta en föreställning som Ramberg nu gjorde, så skulle de inte få vara kvar. Då ställer jag in allt. Varje föreställning. På rot.

Det var det. Nu är det dags att fira jul. Jag önskar mig del 3 av Den Svenska Teaterhistorien. Varför är det bara litteraturvetare som får skriva om teater? När ska det komma ett samlat och komplett verk där endast teatervetare har skrivit? Jag skiter väl i litteraturvetarna; de har ju ingen koll på teater. De ska ju skriva om litteratur. Och det är väl ändå en jävla skillnad?!
Recensenten på nummer.se är säkert litteraturvetare, de brukar ju vara det recensenterna...
Lars Ring (svarar aldrig i telefon), Ingegerd Waaranperä (tycker att man inte ska recensera amatörteater och hon bestämmer vad som är amatörteater!), Claes Wallin (jävla surkart)...

2 produktioner är igång:
Arbetsnamn "Ensam hemma" har premiär i april.
"Talgbollen" har premiär i september.

Jag återkommer!
God Jul!

Inga kommentarer: