Maning till samtliga Sveriges kulturarbetare:
Med anledning av den situation som råder för Sveriges alla konstnärer uppmanar Teater Olydig Kulturproduktion samtliga kulturarbetare att genomföra små ”kulturstopp” här och där under sina produktioner, utställningar, föreställningar, utbildningar, romanskriverier eller andra kulturellt förekommande verksamheter. Din aktion bör vara offentlig och meddelas både media, politiker och publik. Dock bör manifestationen i sig överraska mottagaren, så gå inte händelserna i förväg…
Manifestationerna ska leda till uppmärksamhet i media och bland konsumenter och ju fler som uppmärksammar maningen ibland oss konstnärligt utövande, desto större är chanserna att detta så sker.
Vi ber er därför allra ödmjukast att ta till vara på detta tillfälle och följa vår maning:
INLED KULTURSTOPP – NU!
LÅT OSS ÖVERLEVA PÅ VÅR KONST!
Lördagen den 23e augusti 2008 under Orkanfesten i Stockholm, inleddes, från ytterligare ett perspektiv av tingens ordning, en manifestation för rätten till att överleva på sitt konstnärliga utövande. Vi manar alla andra konstnärer att fortsätta vår manifestation!
Några exempel på olika kulturstopp som man kan genomföra:
- Under pågående föreställning, och naturligtvis genom ett enhälligt beslut mellan ensemble och produktion, lämna scenrummet/sätta sig ned osv. under en egen bestämd tid och samtidigt meddela publiken om varför detta sker. I möjligaste mån bör publiken inte lämna salongen under aktionen.
- Under pågående utställning av konst, och naturligtvis genom ett enhälligt beslut mellan konstnär och gallerist, ta ner tavlor, packa undan skulpturer, vända fotografier inåt osv. och samtidigt meddela betraktarna om varför detta sker. Besökarna bör inte lämna under aktionen. Be dem slå sig ner en stund.
- Att alltid meddela media om denna aktion för att väcka deras intresse, men även lokala kulturpolitiker och andra i ditt nätverk. Detta gynnar aktionen och skapar reaktion kulturpolitiskt.
Vilka frågor ställer vi oss själva och vår publik då när ett kulturstopp sker? Varför "Kulturstopp"?
När vi genomförde denna första aktion och vi berättade om de förutsättningar vi driver Teater Olydig under och varför vi anser att vi är värda att få löner för vårt arbete inom teaterkonsten, märkte vi hos publiken ett starkt intresse av att veta mera. Några röster ur publiken talade efteråt med oss om att situationen för scenkonstnärer är näst intill ohållbar och de uttryckte en stark vilja av att stödja dessa kommande aktioner.
Då scenen stod tom lämnade en del av publiken platsen, då en tom scen talar ett mycket tydligt språk.
För oss scenkonstnärer är bilden av en tom teater, en nedlagd scen, som ett hugg i hjärtat. När vår publik i avsaknad av levande scener, fyllda av alla former av scenkonster, glömmer och förtränger sina behov av scenkonst och istället skapar bilder av tyngd och svårighet och att ”man ska vara intellektuell för att förstå scenkonst” – då brister våra hjärtan.
När vår kulturminister själv ursäktar finansministerns konsekventa vägran att ta kulturekonomiska frågor på allvar med orden ”Anders Borg roas inte av kulturfrågor” är det inte bara pinsamt men även skrämmande enfaldigt.
Det är i dessa situationer Konstnären behövs. Det är nu Konstnären ska resa sig upp och tala om det som sker. Det är nu Konstnären ska resa sig och mana människan till aktsamhet och påminna om att utan kultur stannar civilisationen.
Lydiga människor skapar diktaturer, olydiga människor skapar demokratier.
Låt oss använda vår rättighet att uttrycka oss och kräva att få överleva på vår konst!
Vi avslutar vår maning om KULTURSTOPP – NU! med orden av den ryske poeten och scenkonstnären Vladimir Majakovskij, ur ”Ett moln i byxor”:
”Man kan inte hoppa från ett hjärta som brinner!”
(länk till intressant artikel nedan)http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1607957.svd#articlecomments
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag tycker ni ska strejka helt och hållet i stället. Då måste ju folk märka hur de inte kan överleva utan finkultur. Det kommer bara dröja veckor innan Sveriges befolkning kommer be på sina bara knän om att ni återupptar skådespelandet:)
Konstnär med stort "K" – är det något slags kulturens motsvarighet till The Bicycle Repairman?
Jag skrattar så jag kiknar ;) HUR MÅNGA TROR NI SKULLE MÄRKA OM "Teater Olydig" försvann imorgon (förutom parasiterna som jobbar där)?
Svar till "en djefla man":
Jo, förstår du, orsaken är att vi anser att vi behöver höja status på konstnärsyrket och definiera vilka vi är. Därför Konstnär med stor K.
Svar till skrattande anonym:
Inte särskilt många antar jag eftersom ett etablerande av en ny grupp tar sin lilla tid, men kort o gott: mer än 1000 personer har redan sett våra produktioner under de två åren som gått. För oss är det mycket iaf. Motfråga i ren nyfikenhet: hur många känner till dig och det arbete du utför?
Svar till dig som är för en total strejk:
En strejk är alltid en förlust. Vi vill inte att publik, skådespelare eller andra inblandade ska förlora sig i något ohållbart. En punktmarkering räcker så fint och kan vara starkare i sitt utbrott än en aggressiv strejk.
Väl mött till er alla!
M
Hej Malin,
Nu har jag läst ditt personliga brev till vår Kulturminister om kulturpolitiken i Sverige. Men jag förstår inte riktigt. Du kanske kan förklara?
Du skriver att ni på Teater Olydig vill ge er publik "kraft att finna nya vägar till empati, tolerans och samförstånd". Samtidigt har du skrivit i ditt brev till Kulturministern att du "tvingades att ta ett heltidsjobb" i några månader för att din familj skulle kunna äta och bo. (Till stort lidande för ditt konstnärsskap och Teater Olydig eftersom tid saknades för din kreativa process.) Och det är här jag inte längre hänger med i resonemanget.
Å ena sidan vill du verka för samförstånd mellan människor och å andra sidan pissar du bokstavligen på miljontals människor runt om i Sverige som faktiskt arbetar för att försörja sig (och tydligen dig?), eller de många människor som vill arbeta men inte kan pga ålder, handikapp och andra rimliga skäl. Jag tycker inte att det är ett rimligt skäl att gömma sig bakom etiketten "Konstnär" för att slippa ta ansvar för sin egen försörjning. Tror du inte att jag och som går till jobbet varje dag mycket hellre skulle låta någon annan ta ansvar för att min mat och hyra blir betald medan jag själv helhjärtat kunde ägna mig åt det som är viktigast för mig?
Är detta verkligen ditt resonemang? Teatern är ditt liv, ditt kall, den du är och det du måste ägna dig åt. Därför måste staten förstå det och ta ansvar för din försörjning och din konstnärliga frihet. Det du kallar för ”ett kall” är i själva verket inget annat än en verklighetsfrånvänd pretentiös hybris. Hur skulle det se ut om alla resonerade som du? Fundera över detta. Vem ta rhand om din läckande toalett, vem hämtar dina sopor och vem vaktar dina barn medan du ägnar dig åt din ”kreativa process”? Är resten av Sverige dina arbetsbin medan du likt drottningen kan ägna dig åt dig själv och dina funderingar över livet?
Det du gör i ditt brev till Kulturministern är att upphöja dig själv till en nivå som tycks vara långt över andra i Sverige. Det känns inte särskilt sympatiskt, ganska barnsligt faktiskt. De flesta människorna i Sverige får betalt för det arbete de bidrar med, inte för den hobby de ägnar sig åt för sitt eget höga nöjes skull. Med den konstnärliga ambition du har hoppas jag att du lyckas ta dig till de etablerade scenerna på EGNA MERITER och inte med hjälp av en statlig röd matta. Jag önskar dig lycka till och hoppas att du får bättre recesioner och större publik i fortsättningen. Så kanske både du och samhället får råd med ditt konstnärliga kall i framtiden.
Med vänlig hälsning,
Anna
Nytt inlägg, främst till Anna.
Skicka en kommentar