DAMP?

Så gick dagen, repetitioner och textinstudering. Iscensättandet av monologen "När Linn var här och telefonen ringde" går långsamt framåt. En massa motstånd i mig, rädslor (ligger texten FÖR nära?) och vardagligt skit som tar fokus ifrån arbetet. Tänk om vardagen ine fanns?

För somliga verkar den ha upphört helt och hållet. Det måste vara mycket skönt för dem, tycker jag. Somliga människor verkar vara så världsfrånvända att de inte ser hur otroligt mycket det lilla kan vara.

Som t.ex. Teater Brunnsgatan Fyras konstnärliga ledare, oj förlåt teaterdirektör var det ju (att jag aldrig lär mig...) - Martina Montelius...
Vars ena inlägg under debatten i förrgår liksom har ätit sig in i mig, och fått mig att fundera en hel del...

Kattpiss, vänner. Kattpiss var vad hon kallade de 2 miljoner kronor hon får i anslag av våra skattepengar. Kattpiss alltså.

Men, Martina Montelius, hur tänker DU nu, egentligen?

Jag har en teaterskaparväninna. Jag vet inte hur mycket fantastisk och underhållande och kommersiellt gångbar teater HON skulle kunna skapa för 2 miljoner kronor... Förmodligen mer än vad Brunnsgatan Fyra lyckas med.

Allt handlar om fördelning. VAR lägger vi pengarna? Löner? Hyror? Eller lägger vi dem där det behövs, dvs på verksamheten, på produktionerna?

Jag vill verkligen slå ett slag för samarbete här. Om, låt oss säga Teater Brunnsgatan Fyra, öronmärkte en liten del, säg 200 000 kr, av sitt skattefinansierade stöd till exempelvis Teater Olydig och Bouffonteatern, och lät våra två helt olika grupper repetera på icke utnyttjad tid, lät oss använda oss av dragkraften i Brunnsgatan vad gäller marknadsföringen etc etc - DÅ skulle Stockhoms kulturkonsumenter och politiker/tjänstemän se två helt seriösa frigrupper som tar storklivet framåt med ordning i finanserna! För vi vet att prioritera degen. Kattpisset alltså.

Vad skulle du göra för kreativt i ditt skapande om du fick 100 000 kattpisspengar?

Och, Martina Montelius med kollegor och meningsfränder, en liten utmaning till er: Vem av er vågar er på att söka stöd från kommunen/staten/landstinget, för ett samarbete (beskrivet ovan) mellan er och Teater Olydig samt Bouffonteatern? Låt oss två helt olika grupper få 10% av era anslag, låt oss få repa, marknadsföra och spela genom er scen, under ett års tid - sedan sätter vi oss ned och utvärderar samarbetet för att se vilket genomslag det blev. För jag tror på genomslag, både publikt och medialt. Vad tror du, Martina? Är detta en utmaning för dig?

Väl mött!