Och alla har fel, naturligtvis. Lena Adelsohn Liljeroth borde (precis som killen i inslaget säger) ha ifrågasatt projektet och förstått att det var en set-up. Men Afro-Svenskarna överreagerar när de påstår att själva performancet var rasistiskt.
Nej, det var det inte. Det var genialt! Fantastisk politisk konst, som upprör och berör. Som berättar en historia på ett helt genialt vis. Makode Linde har tänkt igenom detta på ett mycket intelligent vis och det är mer än vad man kan säga om de flesta konstnärer i Sverige idag. Jag applåderar!
Afri-Svenskarnas organisation borde istället vara glada att det fått så stort genomslag eftersom det sätter deras frågor i ett nytt fokus!
Dessutom skrivs det om hela grejen över hela världen, och det är ju kanonbra.
Att svenskarna är rasistiska är absolut ingenting nytt, men det är underbart att det verkligen kommer upp till ytan.
Att vi har en kulturminister som inte tänker själv är heller ingenting nytt. Bara se på hur totalt obefintlig hon och hennes politik har varit sedan 2006...
Ja, jag sparkar åt alla håll idag - som vanligt...
Glöm nu inte för bövelen att det snart är premiär för "När Linn var här och telefonen ringde" - 30e april kl 19:30 på Kafé Klavér. Ni måste boka för annars fortsätter jag att drömma mardrömmar om att 1) Ingen kommer och 2) Jag inte kan texten...
Martina Montelius har bokat in sig redan. När gör du det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar