Teater Olydig i nutid och framtid

Människan är född olydig. Det är grundförutsättningen för att överhuvudtaget kunna utvecklas och överleva i den här världen. Om vi väljer att sälla oss till de lydigas skara, förtvinar vårat eget tänkande, vår vilja förslavas och våra själar torkar ut.

Olydnad är vårt vattenhål. Olydnad är vårt vapen.



tisdag 25 mars 2008

Hundägare. Konservatorer. Och en uppstoppad ödla...

Hur galen kan man bli en tisdag efter påsk???

Är på väg, stillsamt för jag vill inte stressa bort livet, till Stockholms Konservator på Stora Essingen. Vi ska titta på en uppstoppad ödla för "Älskad av mamma". Jag ringde innan, skum kille svarar, men jag tänker att man kanske blir mumlig om man stoppar upp fåglar hela dagarna... Mumlig är nog det minsta man kan säga om den här killen...

Nåväl, jag tar båda ungarna med mig eftersom barnvakten är sjuk, och Nicke jobbar, och så går vi i samlad glad (vårkänslor) trupp den korta biten till konservatorn. Vi kliver in och hälsar på honom o hans polare (som passar på att gå) med orden "Ja, det var om ödlan..." Han nickar, ler lite och så plötsligt plingar hans dörrklocka till två, kanske tre gånger. Jag ber barnen flytta på sig, och ur tomma intet kommer konservator-snubbens galna hund rusande. Rakt mot barnen. Käften öppen, raggen rest och jag ser hur den där äckliga hunkäften sluter sig kring Sagas arm. Hon skriker till. Snubben harklar fram ngt slags kommando som jycken ännu inte lärt sig, eller misstolkar, för hundjäveln hugger en gång till!

ÅHHH! Om jag hade haft något tillhygge hade inte den där satans hunden levt nu. Så är det bara. Om jag hade varit ensam med bara Saga, hade jag nog dödat den jävla pestråttan.

Jag ringer snuten. Vad ska man annars göra? Knäcka snubbens ben slår ju bara tillbaka mot en själv, dessutom vill jag inte leka gangster. Jag är regissör, inte hundutplånare.

Snubben säger att vi ska dra. Hans hund gör som den vill, säger han. Skulle inte tro det. Detta var nog det sista den jävla byrackan ville, för om jag får som jag vill så avlivas jycken snarast möjligt. "Det är min lokal" säger snubben. "Det är mitt barns liv" säger jag. Eller, snarare skriker jag typ allt vad jag har. Den här killen kan gapa o gorma om sin jävla lokal så mkt han vill. Eftersom jag tänker kontakta fastighetsägaren i morgon kommer hans kontrakt att löpa ut. Jävligt snart.

Vilken sinnessjuk kille. Vilken absolut rubbad hund. Vilken total miss att tro att man ska kunna köpa en uppstoppad ödla i lugn och ro...

Jag tror inte det blir ngn ödla till föreställningen. Den rekvisitadetaljen känns inte så väldigt prioriterad just nu...

Inga kommentarer: