Och det fortsätter...

Och alla har fel, naturligtvis. Lena Adelsohn Liljeroth borde (precis som killen i inslaget säger) ha ifrågasatt projektet och förstått att det var en set-up. Men Afro-Svenskarna överreagerar när de påstår att själva performancet var rasistiskt.
Nej, det var det inte. Det var genialt! Fantastisk politisk konst, som upprör och berör. Som berättar en historia på ett helt genialt vis. Makode Linde har tänkt igenom detta på ett mycket intelligent vis och det är mer än vad man kan säga om de flesta konstnärer i Sverige idag. Jag applåderar!

Afri-Svenskarnas organisation borde istället vara glada att det fått så stort genomslag eftersom det sätter deras frågor i ett nytt fokus!

Dessutom skrivs det om hela grejen över hela världen, och det är ju kanonbra.

Att svenskarna är rasistiska är absolut ingenting nytt, men det är underbart att det verkligen kommer upp till ytan.

Att vi har en kulturminister som inte tänker själv är heller ingenting nytt. Bara se på hur totalt obefintlig hon och hennes politik har varit sedan 2006...

Ja, jag sparkar åt alla håll idag - som vanligt...

Glöm nu inte för bövelen att det snart är premiär för "När Linn var här och telefonen ringde" - 30e april kl 19:30 på Kafé Klavér. Ni måste boka för annars fortsätter jag att drömma mardrömmar om att 1) Ingen kommer och 2) Jag inte kan texten...

Martina Montelius har bokat in sig redan. När gör du det?

Osmakligt, Lena Adelsohn Liljeroth...

Sveriges kulturminister inviger World Art Day på Moderna Museet, 2012/04/16

Jag tycker hon är smaklös, Lena Adelsohn Liljeroth, jävligt smaklös. Nu kräver afrosvenskarna hennes avgång...

Hmmm....

För övrigt är det nu bara 13 dagar kvar till vi har premiär på "När Linn var här och telefonen ringde" och du kan med fördel boka dina biljetter via info@teaterolydig.se

Varmt välkommen!

22 dagar kvar...

"Nu står jag här och letar förtvivlat bland dina böcker, forografier, mediciner. Du har inte lämnat någonting personligt till oss. Ingenting! Inget meddelande om hur du ville ha slutet. Avslutet. Inga drömmar, tankar, ord. Du lämnade ingenting bakom dig och jag tror du slängde bort att som var du, allt som skulle kunna personifiera dig. Men jag förstår inte varför?"

30/4 håller Teater Olydig premiär för det nyskrivna stycket "När Linn var här och telefonen ringde". Föreställningen spelas på Kafé Klavér, T-bana Odenplan, vid 5 tillfällen i maj 2012.

Manus och gestaltning Malin Westberg
Regi av Nicklas Westberg

Förhandsboka gärna platser via info@teaterolydig.se eller Facebook https://www.facebook.com/groups/6292343707/

Varmt välkommen!

DAMP?

Så gick dagen, repetitioner och textinstudering. Iscensättandet av monologen "När Linn var här och telefonen ringde" går långsamt framåt. En massa motstånd i mig, rädslor (ligger texten FÖR nära?) och vardagligt skit som tar fokus ifrån arbetet. Tänk om vardagen ine fanns?

För somliga verkar den ha upphört helt och hållet. Det måste vara mycket skönt för dem, tycker jag. Somliga människor verkar vara så världsfrånvända att de inte ser hur otroligt mycket det lilla kan vara.

Som t.ex. Teater Brunnsgatan Fyras konstnärliga ledare, oj förlåt teaterdirektör var det ju (att jag aldrig lär mig...) - Martina Montelius...
Vars ena inlägg under debatten i förrgår liksom har ätit sig in i mig, och fått mig att fundera en hel del...

Kattpiss, vänner. Kattpiss var vad hon kallade de 2 miljoner kronor hon får i anslag av våra skattepengar. Kattpiss alltså.

Men, Martina Montelius, hur tänker DU nu, egentligen?

Jag har en teaterskaparväninna. Jag vet inte hur mycket fantastisk och underhållande och kommersiellt gångbar teater HON skulle kunna skapa för 2 miljoner kronor... Förmodligen mer än vad Brunnsgatan Fyra lyckas med.

Allt handlar om fördelning. VAR lägger vi pengarna? Löner? Hyror? Eller lägger vi dem där det behövs, dvs på verksamheten, på produktionerna?

Jag vill verkligen slå ett slag för samarbete här. Om, låt oss säga Teater Brunnsgatan Fyra, öronmärkte en liten del, säg 200 000 kr, av sitt skattefinansierade stöd till exempelvis Teater Olydig och Bouffonteatern, och lät våra två helt olika grupper repetera på icke utnyttjad tid, lät oss använda oss av dragkraften i Brunnsgatan vad gäller marknadsföringen etc etc - DÅ skulle Stockhoms kulturkonsumenter och politiker/tjänstemän se två helt seriösa frigrupper som tar storklivet framåt med ordning i finanserna! För vi vet att prioritera degen. Kattpisset alltså.

Vad skulle du göra för kreativt i ditt skapande om du fick 100 000 kattpisspengar?

Och, Martina Montelius med kollegor och meningsfränder, en liten utmaning till er: Vem av er vågar er på att söka stöd från kommunen/staten/landstinget, för ett samarbete (beskrivet ovan) mellan er och Teater Olydig samt Bouffonteatern? Låt oss två helt olika grupper få 10% av era anslag, låt oss få repa, marknadsföra och spela genom er scen, under ett års tid - sedan sätter vi oss ned och utvärderar samarbetet för att se vilket genomslag det blev. För jag tror på genomslag, både publikt och medialt. Vad tror du, Martina? Är detta en utmaning för dig?

Väl mött!

Hur fri är du?

Okej, runda två på Brunnsgatan Fyra...

Under första debatten, i februari, stod teaterdirektören (ja, hon gillar att kalla sig det) Martina Montelius' Jag i främsta rummet. Fokus låg på hur hon hade det konstnärligt och väldigt lite tid gick åt till att debattera vår samtida kulturpolitik - men det gjorde ingenting, ibland är det skönt med avkoppling och underhållning också...

Hur som helst, vid den första debatten efterfrågade Montelius de liberala gruppernas existens och menade mycket tydligt att vi inte fanns. Jag blev i vanlig ordning irriterad och kunde inte låta bli att informera om att vi faktiskt visst fanns. Då höjdes det på ögonbrynen både på scenen och i salongen, vill jag lova.

Det utvalda folket känner ju till oss, men vill inte känna vid oss - är en upplevelse jag ofta har i dessa sammanhang...

Montelius sa ungefär att "om en liberal teatergrupp kommer och vill sätta upp något här, så står dörren öppen". En vecka senare skickade jag en mejlförfrågan, svar anlände - kunde vi ha ett möte på Teater Brunnsgatan Fyra följande vecka? - jag accepterade, men därefter blev det tyst i inboxen... Jag hörde då av mig igen, men isande tystnad lämnade sitt tydliga svar...

Igår var debatt nr 2 igång. Vem är köpt och vem är fri?
Panelen bestod av eminenta personligheter, från högerns yttre kanter hela vägen till Pol Pot-vänstern. Både Stina Oscarsson från Radioteatern, och Lars Anders Johansson, Timbro, fanns med i soffan. Och Montelius så klart...

När vi kom ner i foajén stod Martina beredd med ett glas vin i handen, hon är ju en av värdinnorna och skulle hälsa välkommen. Mig hälsade hon också på. Med orden:

"Det skulle vara så roligt att komma och se din lilla teater!" Och lägg gärna till ett stråk av överlägsenhet och skenhelighet i röstläget, så förstår du nog att jag gav henne ett vargleende och lovade att höra av mig per mejl i veckan.

När sedan debatten pågått en kvart eller så, reser sig teaterchefen från Galeasen upp och stormar ut med orden "Jag står inte ut med Ulf Brunnberg!" Ja, han var en av paneldeltagarna... Jag fattade inte riktigt vad som triggat henne, för allt han sa var att vi kulturarbetare faktiskt också får skylla oss själva...

Sen fortgick det hela, Montelius hävde ur sig några märkliga kommentarer kring anslagen Teater Brunnsgatan Fyra får "Det är bara kattpiss" och Stina Oscarsson försvarade sin konstnärliga frihet med att "Ingen annan teaterchef hos Radioteatern har fått så många anmälningar på sig i Granskningsnämnden", som att det i sak skulle vara bra... Ja, jag undrar jag...
Däremot fanns Debasers VD på plats, och hon företrädde den helt kommersialiserade delen av kulturen, som dessutom överlever, om inte ett världskrig så, ändå att stå utan statliga pengar... Hon var jävligt intressant.

Sen blev det spännande igen, eftersom Montelius denna gång eftersökte "En borglig pjäs, skriven av en borglig dramatiker, kanske om utförsäljningen av allmännyttan" som då skulle kunna spelas på hennes lilla teater.

Säg mig, varför skulle någon skriva en pjäs om utförsäljningarna av allmännyttan? Och säg mig, varför skulle någon orka skriva en borglig pjäs för att sätta upp den hos Montelius teater, när man besvarar mejl med tystnad där?

Martina Montelius har ärvt sin teater. Hon har fått sin karriär serverad på silverfat, och ingenting ont med det, men hon trampar inte i samma verklighet som jag och många med mig. Hon kan därför kalla skattepengar för kattpiss och lova scenutrymme utan att behöva stå för det, för hon är konstnär och som konstnär i vänsterrörelsen behöver man aldrig hålla ord, inte ens när man sagt det inför en publik på ca 200 personer.

Kanske är det därför nästa debatt kommer handla om Verklighetens Människor...

Jag vill bara meddela Martina Montelius och hennes vänner att det går alldeles utmärkt att komma och se vår "lilla" teater. Vi har premiär av "När Linn var här och telefonen ringde" på Kafé Klavér, (Rutger Fuchsgata 5, T-bana Skanstull) måndagen den 30e april kl 19:30Och Martina, eftersom du anser att skattepengarna du får i lön är kattpiss, så utgår jag från att du betalar det högsta biljettpriset när du kommer till oss, så vi stödjer varandra i dessa alliansens tider ;)

PREMIÄR

"När Linn var här och telefonen ringde" är en monologföreställning om eutanasi (aktiv dödshjälp) och om när vi står ensamma efter en älskad närståendes död. Vi möter Maria, mitt i livet, som förlorat den som alltid funnits där, och får lyssna till hennes historia om kärlek, livsfrågor och funderingar kring självbestämmande.

Föreställningen spelas på Kafé Klavér, Skanstull, följande datum:
Premiär 30/4 kl 19:30
Udda datum: 3/5, 16/5, 29/5 samt 30/5 kl. 19:30

Bokas via info@teaterolydig.se
Kontakt/frågor om föreställningen: 0739-551153

PRIS: Du betalar efter spelad föreställning vad du tyckte den var värd. Enklare än så kan det inte bli, eller hur?

Om Teater Olydig:
Fri teatergrupp som grundades i november 2005, har sedan starten arbetat fram ett 10tal produktioner och spelat både inom som utom Stockholm. Teater Olydig är kanske Sveriges enda liberala teatergrupp, och hos oss kan du räkna med att få se saker och ting ur andra vinklar än det du är van vid. Vill du se nyskapande teater som inte är helt PK? Då ska du definitivt se föreställningen "När Linn var här och telefonen ringde"!

Varmt välkommen och sprid gärna vidare!

On the road again!

Vi är tillbaka! Efter en tids lugn och ro, vila och eftertanke, står vi nu med alla fossingar i den svenska myllan igen. Och nu börjar ett nytt spännande arbete ta form.

"När Linn var här och telefonen ringde" är en monolog om eutanasi (aktiv dödshjälp), om att livet inte alltid blir vad man förväntar sig och om hur människans individuella frihet alltid måste vara prio 1.

I Sverige är all form av att hjälpa någon dö, även om det sker på den sjukes begäran, förbjuden. Och det spelar ingen roll vem du är, hur sjuk du är eller om du skriver det på ett plakat: den som hjälper dig att dö riskerar flera års fängelse!

Och trots att både forskning och social vetenskap har gått framåt är medicinering med till exempel cannabis fortfarande omtvistat, istället drogas du med allehanda bisarra morfinpreparat för att ta udden av svåra smärtor.

"När Linn var här och telefonen ringde" är en berättelse om hur det är att stå vid sidan av en mycket nära anhörig och se på hur hon sakta tynar bort från dig, och du kan ingenting göra för att lindra eller påskynda processen.

Teater Olydig står i framkant bland Stockholms fria och obundna teatergrupper, både konstnärligt som politiskt, och vi tar nu steget fullt ut för ett mer liberalt, mer pragmatiskt och evidensbaserat samhälle genom att ge denna monolog för vår publik.

I Stockholms kulturvärld kliar man sig i huvudet och undrar varför det inte finns några liberala teatergrupper. Man har så fel! Problemet är att de flesta inom rödvinsvänstern varken vågar eller vill se längre bort än till närmsta tunnelbanestation. Teater Olydig är därför en av de få liberala teatergrupper och vi står helt fria från kommunala och statliga bidrag. Vi kommer överleva ändå, för det vi gör är konstnärligt kvalitativt och betydligt viktigare än tidigare!

Dessutom har vänstern uppenbarligen tolkningsföreträde av den politiska teatern, och DET ÄR DAGS ATT ÄNDRA PÅ DET NU!!!

Om just du känner ett starkt behov av att träffa oss, tala med oss, möta oss, så hör av dig. Du är vår publik och vår drivkraft! Oss når du på mob: 0739-551153 alt info@teaterolydig.se alt info@disobedient.eu

VÄL MÖTT!