Teater Olydig i nutid och framtid

Människan är född olydig. Det är grundförutsättningen för att överhuvudtaget kunna utvecklas och överleva i den här världen. Om vi väljer att sälla oss till de lydigas skara, förtvinar vårat eget tänkande, vår vilja förslavas och våra själar torkar ut.

Olydnad är vårt vattenhål. Olydnad är vårt vapen.



söndag 14 september 2008

Repstart!

Då är vi igång igen. Audition är över, ensemblen är samlad, kollationeringen gick bra. Idag sätter vi igång repetitionerna, med en genomlysning av texten och karaktärerna.

"Leif" är kanske något av det svåraste i textväg jag har jobbat med. Texten är hårt knuten till temat; den lämnar inte över mer poesi än precis nödvändigt och figurerna känns mycket nära verkligheten. Vi har ett par svåra stycken i den, som behöver arbetas ordentligt med, men jag är övertygad om att de skådespelare detta gäller kommer klara det galant.
Handlingen är aktuell; det är ett samtida kriminaldrama, om vi nu behöver en genrebetämmelse att luta oss mot...

Nej, "Leif" är inte Galenskaparnas historia. Kanske så långt ifrån man kan komma faktiskt...
"Leif" handlar om verklighetens offer för narkotikan. Att det faktiskt inte är narkotikan som dödar - här ställer vi samhället till svars för de förluster av liv som sker.

Under en period nu, fram till premiären, kommer skådespelarna ha möjlighet att blogga om repetitioner och allt de upplever under processen. Därför hoppas jag att ni som följer denna blogg fortsätter med det hela hösten, och om ni vill får ni ju gärna kommentera det som sker under processen. Vänliga kommentarer emottas tacksamt :-)

PICKNICK i Täby....

Så, vi fick skjuts med Oscar (tack käre gud för honom) till Täby i fredags för att se föreställningen "Picknick på ett slagfält".
När Saga var liten brukade hon säga att när man dör då hamnar man i
1) himlen
2) Nangijala
3) Täby

Vi dog inte, vi hade jätteroligt! Det är en söt historia, en kort en, med fantastisk text och en stor spelglädje bland skådespelarna. Det är bra. Vissa frågor har jag ju lyckats samla på mig under helgen; bl.a. Varför sprang Pappan ut i publiken på sin imaginära häst, och bröt upp rummet, när hela stycket spelades innanför cirkeln av sandsäckar? Det var ett intressant grepp och överraskade oss mycket - men varför?
Jag är glad att jag kom ut och såg den. Oscar har sköna ambitioner med sitt arbete och jag ser fram mot att samarbeta med honom längre fram då vi får äran att engagera honom som regiassistent för "Boule de Suif".

Ha nu en schysst söndag. Själv ska jag in i mörka replokalen och får vänta tills imorgon på solens strålar.
Väl mött!
M

Inga kommentarer: