Teater Olydig i nutid och framtid

Människan är född olydig. Det är grundförutsättningen för att överhuvudtaget kunna utvecklas och överleva i den här världen. Om vi väljer att sälla oss till de lydigas skara, förtvinar vårat eget tänkande, vår vilja förslavas och våra själar torkar ut.

Olydnad är vårt vattenhål. Olydnad är vårt vapen.



söndag 15 februari 2009

Härnösand, dag 2

Idag har vi jobbat, jajamen! Upp i ottan, ingen frukost. Rock'n roll kaffe och cigg... Klockan 10 var det dags att kolla in dansare och provrepa lite med dem. Det gick kanonbra. Därefter drog Joséphine igenom hela monologen, som landade på ganska exakt 45 minuter. Det kommer att tajtas ihop en hel del, men så ska musik och ljud in - så vi kommer ligga runt en timme ungefär räknar jag kallt med.

På musiksidan har vi nu Daniel, David och Maria - som alla går EAMprogrammet här på Härnösands Folkhögskola. Jisses vilka hårt arbetande konstnärer måste jag säga. De är mer i studion än någon annanstans.

Dags för lunch och vi tog en promenad i snön, ner till Coop, där vi bländades av solen! Det finns sol här! Underbart!

Långlunch och sedan var det dags för Joséphine och gänget att besöka museét och dess ljudlabyrint. Jag vilade - eller snarare arbetade lite med en del andra Olydig-grejer...

I Stockholm befann sig vid den här tiden hela Talgbollen-gänget och repeterade tillsammans med Oscar. Tack gode gud för att de ställer upp så bra.

På eftermiddagen arbetade vi vidare med text och musik, diskussioner om pålägg och möjligheterna att spela live på framförandet här i april. Det ska bli riktigt kul!

Käk vid 7-snåret och sedan var det dags för genomgång av samtliga scener och diskussion om stämningar och vad EAM-gänget kan hitta på för roligt kring det. Vi bestämde också att ses igen lite längre fram. När klockan slog 23 packade vi ihop oss, drog en thé på Daniels korridor och nu är det dags att sova.

En hel dags arbete och väl utformat tidschema kan göra den mest deprimerade konstnär lycklig och lugn.

Nu är jag fullpumpad med intryck, känslor och alldeles tom inuti. Precis som det ska vara.
Längtar hem också. För det är alla hjärtans dag och jag saknar min familj.

I morgon ett briefing-möte och sen ska vi göra stan innan vi åker hem till Stockholm igen.

Må gott!
M

Inga kommentarer: