lördag 21 februari 2009
... teater kriminell... eller...
Det finns så många sätt att berätta samma sak på. Sanningen ligger i betraktarens öga, det kan vi nog alla vara överrens om. En slags enad moral. Jag tror att det är viktigt för oss, i ett gemensamt och kollektivt samhälle, att samsas kring vissa värderingar.
Därmed är det inte sagt att vi ska ha en gemensam värdegrund kring vad konst är och hur konst ska uttryckas. Detta är min bestämda åsikt. Ingen kan någonsin tala om för mig vad jag ska uppskatta, hur jag ska uppskatta det och hur jag ska förvalta det jag uppskattat.
Jag uppskattar konst. Ibland gör den mig glad, eller arg - men när den inte berör mig över huvud taget, då blir jag besviken. Därför kan jag undgå detta genom att undvika en utställning, en föreställning eller konsert. Jag menar, ingen blir ju glad över att jag betalar dyra pengar för att se Christer Sjögren i Globen och sedan går ut och bloggar om att det var skitdåligt, när man från början vet att jag avskyr allt som har med dansband och schlager att göra - eller hur?
Vi kan undvika Christer.
Men när konsten gör sig påmind, utan att du bett om det, när den skapar friktion i din tillvaro, tvingar sig på dig, kräver din uppmärksamhet - då har du inget val längre. Och det är just det som är konsten i sig. Ibland har konsten till uppgift att tvinga dig att reagera.
R E A G E R A
Varför vill då konsten och konstnären tvinga dig till det? Varför har du emellanåt inte valfriheten att medvetet välja bort att ta konsten till dig?
Jag har skrivit om det förut här på bloggen. Likgiltigheten. Att vi inte får vara likgiltiga. Att det är vår förbannade plikt att aldrig vika oss för Likgiltigheten.
Därför genomförde Teater Olydig en manifestation igår, fredag 20/2-09, vid Riksdagen/Mynttorget, där vi
uppmanar politikerna att ta sina fingrar från kontrollen av konsten - vi vill inte ha en kulturminister som talar om för oss konstnärer vad som är konst;
vi vill också ge NUG och Konstfack ett stöd för "Territorial Pissing", dock med en liten faderlig och moderlig klapp på huvudet med repliken "Ni borde ha budgeterat för detta";
vi vill även mana Sveriges konstnärer till mer:
olydnad i allmänhet och konstnärlig frihet i synnerhet.
Bra med debatt, bra med demokrati!
M.
Därmed är det inte sagt att vi ska ha en gemensam värdegrund kring vad konst är och hur konst ska uttryckas. Detta är min bestämda åsikt. Ingen kan någonsin tala om för mig vad jag ska uppskatta, hur jag ska uppskatta det och hur jag ska förvalta det jag uppskattat.
Jag uppskattar konst. Ibland gör den mig glad, eller arg - men när den inte berör mig över huvud taget, då blir jag besviken. Därför kan jag undgå detta genom att undvika en utställning, en föreställning eller konsert. Jag menar, ingen blir ju glad över att jag betalar dyra pengar för att se Christer Sjögren i Globen och sedan går ut och bloggar om att det var skitdåligt, när man från början vet att jag avskyr allt som har med dansband och schlager att göra - eller hur?
Vi kan undvika Christer.
Men när konsten gör sig påmind, utan att du bett om det, när den skapar friktion i din tillvaro, tvingar sig på dig, kräver din uppmärksamhet - då har du inget val längre. Och det är just det som är konsten i sig. Ibland har konsten till uppgift att tvinga dig att reagera.
R E A G E R A
Varför vill då konsten och konstnären tvinga dig till det? Varför har du emellanåt inte valfriheten att medvetet välja bort att ta konsten till dig?
Jag har skrivit om det förut här på bloggen. Likgiltigheten. Att vi inte får vara likgiltiga. Att det är vår förbannade plikt att aldrig vika oss för Likgiltigheten.
Därför genomförde Teater Olydig en manifestation igår, fredag 20/2-09, vid Riksdagen/Mynttorget, där vi
uppmanar politikerna att ta sina fingrar från kontrollen av konsten - vi vill inte ha en kulturminister som talar om för oss konstnärer vad som är konst;
vi vill också ge NUG och Konstfack ett stöd för "Territorial Pissing", dock med en liten faderlig och moderlig klapp på huvudet med repliken "Ni borde ha budgeterat för detta";
vi vill även mana Sveriges konstnärer till mer:
olydnad i allmänhet och konstnärlig frihet i synnerhet.
Bra med debatt, bra med demokrati!
M.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar