Dåså, då har vi gjort en vända till till mittens rike: Härnösand makes my heart jump...
Daniel varnade mig och Saga redan vid ankomsten "De gräver överallt. Hundskit. Det stinker hundskit i hela Härnösand." Och det var ingen överdrift. Det låg som ett gasmoln över staden. Var vi än gick luktade det äckligt. Inte utanför Coop eftersom det var så mkt bilar där och jag tycke att det var rätt så skönt att bara andas in bensin, diesel och andra giftiga ångor, som man liksom känner till, och helt sonika slippa hundskitsstanken. Kanske har de ett problem i Härnösand? Kanske ska man helt enkelt låta bli att gräva där? Eller... så har de en hund begraven :-)
Vi fick mycket gjort iaf. Grunden är lagd till musiken, alla scener är genomgångna både i text och musik. Nu ska här slipas.
Ibland blir det krockar i processen. Då gäller det att hålla huvudet kallt - det är jag inte bra på. Men jag försöker iaf. När det krockar, ta en brejk, andas (inte hundskitsångor, men bensin kanske?) och hitta lugnet.
När lugnet är tillbaka kan man arbeta igen. En konstnärlig krasch är bara bra. Man hittar en riktning då och tvingas ställa sig frågan varför man egentligen håller på. Svaret kommer som på posten - du gör det här därför att annars skulle du dö. Inte alltid fysiskt, men andligt.
Jag har börjat jobba på Spegelteatern. För första gången på 4-5 år kan jag faktiskt plocka ut en lön för det jag gör. Det är skönt. Mycket skönt.
Det innebär att Teater Olydig kan leva vidare, mitt konstprojekt likaså och för att inte tala om familjen som faktiskt inom kort kan vänta sig lite mer än bara överlevnad.
Livet går framåt - igen...
Daniel varnade mig och Saga redan vid ankomsten "De gräver överallt. Hundskit. Det stinker hundskit i hela Härnösand." Och det var ingen överdrift. Det låg som ett gasmoln över staden. Var vi än gick luktade det äckligt. Inte utanför Coop eftersom det var så mkt bilar där och jag tycke att det var rätt så skönt att bara andas in bensin, diesel och andra giftiga ångor, som man liksom känner till, och helt sonika slippa hundskitsstanken. Kanske har de ett problem i Härnösand? Kanske ska man helt enkelt låta bli att gräva där? Eller... så har de en hund begraven :-)
Vi fick mycket gjort iaf. Grunden är lagd till musiken, alla scener är genomgångna både i text och musik. Nu ska här slipas.
Ibland blir det krockar i processen. Då gäller det att hålla huvudet kallt - det är jag inte bra på. Men jag försöker iaf. När det krockar, ta en brejk, andas (inte hundskitsångor, men bensin kanske?) och hitta lugnet.
När lugnet är tillbaka kan man arbeta igen. En konstnärlig krasch är bara bra. Man hittar en riktning då och tvingas ställa sig frågan varför man egentligen håller på. Svaret kommer som på posten - du gör det här därför att annars skulle du dö. Inte alltid fysiskt, men andligt.
Jag har börjat jobba på Spegelteatern. För första gången på 4-5 år kan jag faktiskt plocka ut en lön för det jag gör. Det är skönt. Mycket skönt.
Det innebär att Teater Olydig kan leva vidare, mitt konstprojekt likaså och för att inte tala om familjen som faktiskt inom kort kan vänta sig lite mer än bara överlevnad.
Livet går framåt - igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar