Idag tjöt det till när jag insåg att vi har 18 dagar kvar till premiär och att helt plötsligt ska det vara någon slags jävla påsk emellan också... Man börjar tröttna på all denna ledighet sominfaller under våren.
Annars går det framåt - rent konstnärligt alltså. Alla har format sig, är på väg någonstans och har ett mål i sin gestaltning. Det är spännande allt det här. En alldeles outforskad yta någonstans långt inuti Pojkens "hjärnbarks vindlande korridorer"... Anette Skåhlberg, vår dramatiker, har ett unikt språk som skapar både möjligheter och omöjlgiheter. Ibland är det en film vi söker gestalta, ibland befinner vi oss högst upp på K2 och blickar ut över världen. Denna föreställning blir annorlunda, både i språk och kropp. Hoppas bara publiken hittar oss!
Må väl!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar