Im-perfekt och Konstnär med hybris var det va?

Svar till en "Anna" med anledning av hennes upprördhet rörande mitt brev till kulturministern och antagligen vår manifestation "Inled kulturstopp - nu!":

Först och främst vill jag säga att jag är glad att du engagerat dig så pass att du orkar ifrågasätta. Det är ovanligt, måste jag säga. Bra. Att ifrågasätta är grunden till all olydighet; att vända på begreppen gör oss alla tydligare.

Nu till dina frågor/tankar:

Min avsikt är inte att "pissa på" alla som jobbar med sk vanliga jobb. Jag är faktiskt full av beundran för dessa miljoner människor som klarar av att gå till jobbet, oavsett art, 40 timmar i veckan år ut och år in. Det är jag, eftersom jag själv aldrig klarat av att göra det mer än i korta stunder. Innan jag fick min första anställning inom teaterbiten klarade jag av max 6 månader på samma ställe. När jag efter 5 månaders provanställning på ett café på Arlanda (bodde i Märsta då) blev erbjuden fast anställning på heltid, lämnade jag in min avskedsansökan omedelbart. Jag vill inte fastna någonstans där syftet med mitt jobb syns meningslöst - för mig enbart. För någon annan är det kanske inte det och det är just detta som är fantastiskt! Att vi alla är så olika på så många sätt. Jag vill inte att "staten" försörjer mig, om du med detta menar bidrag till kulturella ändamål, jag vill (tro det eller ej) faktiskt vara helt självförsörjande - utan att lígga någon till last.

När det gäller mina egna barn och huruvida de går på dagis/skola eller ej så är det på det här viset:

Ja, barnen är i kommunal omsorg och när jag/vi repeterar (kvällar o helger) så är de med vid repetitionerna. Jag/vi (min make är också involverad i detta) har alltid kånkat omkring på dem, i tid och otid, för att kunna ta ansvaret för dem och inte överlåta det på andra. Detta är förutsättningen för att vi ska göra Teater Olydig. Dagtid är de på dagis eller i skola och jag förutsätter att den personal som arbetar med dem gillar och trivs med sitt jobb. Om personalen inte gör det bör de byta arbetsplats eller yrkesinriktning. När det gäller min egen läckande WC så sköter faktiskt jag det själv också. Jag är inte intresserad av att ha hantverkare eller annat folk som jag inte känner hemma hos mig, så jag tar det ansvaret också. Jag springer inte iväg och ropar: Hjälp mig! Min toa läcker och jag har tummen mitt i handen!

Min kreativa process tar jag ansvar för, fullt ut, med allt vad det innebär och med alla den påverkar. I regel gör jag 50-80 timmar varje vecka med Teater Olydig. Det kan vara allt från repetitioner till administration och olika möten med folk (Skuggutredningen, möte med tankesmedjan Timbro, skådespelarsamtal osv). Jag bygger och målar scenografi, marknadsför kommande projekt, engagerar volontärer, skapar förutsättningar för nya kontakter och arrangerar festivaler där jag själv sminkar barnen gratis, eftersom jag tycker att jag kan bjuda på det. Jag söker stipendier från många olika håll, dels för att vi inte vill "ligga skattebetalarna till last" rörande kulturbidrag från stat eller kommun och dels eftersom det är troligare att få stöd för en sak/ett projekt, än för en kontinuerlig verksamhet. Jag arbetar oupphörligen och har inte haft semester på fyra år. Lögn: i helgen gjorde vi en 12-timmarskryssning till Åland med barnen för att de skulle göra ngt annat än att spela PS2 eller datorspel.
Vi ville umgås, okej? WOW!

Det enda trista i allt detta är att jag jobbar med teatern helt obetalt. När gör du något obetalt jobb? När tar du chansen att bjussa barn och föräldrar på en festival, där bara förabetet har inneburit mer än 100 timmars arbete? För att inte tala om vad det kostat i rena pengar?

Det känns mest som om du, Anna, är upprörd av den enkla anledningen att jag vill och utför något som du aldrig skulle klara av eftersom du är inkörd i "hur det ska vara" och inte i "hur det skulle kunna vara". Detta är faktiskt ditt problem, inte mitt, men eftersom du ville kommunciera så finns jag här och gör det. Hoppas du återvänder - troligast är väl att du inte gör det utan bara använde mitt inlägg för att kräkas lite borgliga attityder... Jag hoppas jag har fel på den punkten. Hur mycket jobbar du? När tog du semester sist och var åkte ni/du?

Jag är inte perfekt. Im-perfekt, hade man faktiskt kunnat säga. Är du perfekt? Har du allt under kontroll? Du har inga brister, eller hur?

Själv erkänner jag följande: ja, jag är barnslig ibland, och ja, jag har inte alltid full koll och nej, jag är inte alltid en sympatisk människa. Men det är inte min uppgift att vara allt det du uppenbarligen är. Det klarar ju du själv alldeles på egen hand och fortsätt för all del med det.
Jag har en dröm som jag verkligen tänker försöka uppfylla och i den drömmen finns det inte plats för att vara något annat än det jag är - då vore jag falsk och hemsk. Och det är jag inte. Jag står alltid för den jag är, det jag gör och jag tar smällarna i turordning. Eller är det så att om jag hade varit Lars Norén eller August Strindberg då hade jag fått vara allt detta och mer därtill? Är det månne för att jag är kvinna som du, Anna, vänder dig mot mitt "barnsliga" resonemang och mitt"osympatiska" beteende?

Och dessutom: jag jobbar för pengar också. Jag tar statistjobb eller reklamjobb, jag skriver och försöker få in mina "alster" i tidningar som betalar för dem. Jag gör allt vad jag kan för att dra mitt strå till stacken och du verkar tro att jag varken vill eller försöker "göra rätt för mig". Det gör faktiskt ont när folk har såna tankar och förutfattade meningar om mig och det arbete jag utför, som trots allt inte saknar betydelse. Fråga vår publik, då får du bästa svaren.

Anna, om du har ett jobb du inte vill ha, om du lever ett liv du inte vill leva, om du gör saker som går på tvärs emot det du är - varför fortsätter du? För pengar? För karriären? För dina barn?
Om du verkligen ville ha en förändring i ditt eget liv så fixa det då! Och vill du inte, utan trivs som det är, då är jag glad för din skull.
Anna, jag hoppas också att det ska gå bra för mig och för Teater Olydig. Att vi inte "ska ligga samhället till last" och att vi ska få mycket publik - men min avsikt är inte att skada eller "pissa" på någon. Helst skulle jag driva TOK med egna medel - jag är ledsen men det kan jag inte. Jag har inget gammalt arv att vänta mig, jag är inte född med silversked i mun och jag heter inte Skarsgård i efternamn...

Det verkar vara en allmän analys att konstnärer bara är skit och ingenting (ungefär som knarkare va?) och att vi som utövar konstnärskapet bara är ute efter att leva på allmosor. Det är hur fel som helst! Ingen som jag känner trivs med att leva på a-kassa, försörjningsstöd eller svarta pengar - bland konstnärerna räknat. De andra kan jag inte uttala mig om. Jag vill inte heller leva på "skattebetalarna" - men om alla skattebetalare istället för att köpa dyra jävla platt-tv:s eller senaste Wii-spelet varje månad, valde att lägga ytterligare 150-250 kr/månad av sina löner på konst och kultur, då skulle kulturbudgeten öka till det dubbla. Då skulle vi kunna göra satsningar inte bara på institutioner, Bergmans minne och Abbamuseum - utan också kunna lägga en ordentlig skopa pengar till att utveckla konsten inom skolan och barnomsorgen, vi skulle kunna få de fria grupperna att anställa delvis arbetslösa skådespelare och satsa ännu mer på en fungerande fritid för både ungdomar och vuxna. Kanske kunde man också se till att dra ner biljettpriserna, så att fler fick möjlighet att se teater, dans och annat inom scenkonstområdet. Eller lägg ner Af och dess huvudkumpan AMS och fördela om de katastofala kostnaderna till konstområdet istället.

Ja, Anna, det finns så mycket vi kan göra både du och jag, problemet är väl att jag aldrig mer kommer höra av dig, nu när vi kräkts på och över varandra så här helt offentligt...

I alla fall så är det på detta vis att Teater Skratt haft premiär i helgen på Ung Teater i Täby, och de sätter upp "Picknick på slagfältet" ca 30 minuter lång förställning. Jag vet inte alls hur den är eller så, men vi kommer försöka att se den tillhelgen som kommer och eftersom regissören Oscar Solberger nätverkar med oss vill vi slå ett extra slag för denna produktion. Försök att gå och se den allesammans, ni som kan och vill!