Vingar av guld...

Tänkte presentera ett annat förslag som man skulle kunna titta lite djupare på:
- instiutionernas möjligheter att ta fria grupper under sina skyddande vingar...

Mitt förslag är ungeför så här; Dramaten, Riksteatern, Stadsteater, Operan, länsteatrarna osv skulle allihop kunna ta några fria grupper var och inhysa dem, stödja dem, marknadsföra dem, låta dem låna kostym, rekvisita osv under en period - säg 5 år - till den fria gruppen funnit sin publik och nått en högre (ajsingen nu!) konstnärlig kvalitét och kan på egen hand arbeta vidare i egna lokaler, med egna pengar och förutsättningar.
Därefter tar man in nya grupper och så fortsätter tanken vidare in i nästa "generation"...
Naturligtvis ska inte institutionen lägga sig i repertoar eller konstnärligt uttryck, bara finnas där som stöd och i ett slags mentorskap.

Vad sägs om det?
Kan man göra detta? Finns det några för eller emot? Vad leder en sådan åtgärd till, både ur konstnärligt perspektiv och marknadsmässigt? Vad sker ekonomiskt? Finns det ett behov av detta?

Riksteatern i Hallunda står i princip tom efter kl. 17 på dagarna - ett sant resursslöseri.
Varken Dramaten eller andra institutioner håller föreställningar på måndagar och ofta finns det lediga utrymmen för mer verksamhet än det som nu är.
Operan kan ta operaensembler osv under sina vingar, och på så vis kanske skapa en mer internationellt gångbar opera än den tråkigheten som framförs i dag.

Vad säger ni? Vad tänker ni som läser här? Kommentera gärna!
Kram, M