fredag 13 februari 2009
Härnösand, dag 1
Jaha, här bloggar man från mittSveriges snötäckta vidder. En stor isbrytare i hamnen och så mycket snö att det hänger ner över takkanterna - som grädde på en gigantisk tårta. det är lagom kyligt, -15 grader, typ.
Varför Härnösand?
Jo, för att vi kommer att köra en smygpremiär av "Den jag älskar" på VästerNorrlands Länsmuseum/MURBERGET lördag 25e april. Strax innan vi gästar Murberget öppnas en ny utställning, eller ett tilllägg till nuvarande utställning LJUDLAByrinten, som kallas Terassen. Dessa utställningar är ett möte mellan det gränslösa i övergångarna mellan ljud som språk och ljud som musik och klang. Det är en helt fantastisk upplevelse att interagera med detta. Ska du uppåt i Sverige så bör du ta dig till Härnösand, bara för dessa utställningar.
Till vår hjälp har vi QUF Project, som bygger ljuden och musiken i vår föreställning. Tack gode gud för dessa tokduktiga och helt böjda personer! Fantastiska människor.
Idag har jag haft den äran att iaktta Daniel Nilsson när han pysslar om sina trådar som hänger i en oformlig bunt, som ett rörigt nystan av smala elkablar. Det kommer ljud ur dem när man närmar sig och rör sig ifrån dem. Märkliga rymdljud...
Vi får se vad morgondagen bjuder oss på...
Snart kommer Joséphine och då blir det livat igen!
M.
Varför Härnösand?
Jo, för att vi kommer att köra en smygpremiär av "Den jag älskar" på VästerNorrlands Länsmuseum/MURBERGET lördag 25e april. Strax innan vi gästar Murberget öppnas en ny utställning, eller ett tilllägg till nuvarande utställning LJUDLAByrinten, som kallas Terassen. Dessa utställningar är ett möte mellan det gränslösa i övergångarna mellan ljud som språk och ljud som musik och klang. Det är en helt fantastisk upplevelse att interagera med detta. Ska du uppåt i Sverige så bör du ta dig till Härnösand, bara för dessa utställningar.
Till vår hjälp har vi QUF Project, som bygger ljuden och musiken i vår föreställning. Tack gode gud för dessa tokduktiga och helt böjda personer! Fantastiska människor.
Idag har jag haft den äran att iaktta Daniel Nilsson när han pysslar om sina trådar som hänger i en oformlig bunt, som ett rörigt nystan av smala elkablar. Det kommer ljud ur dem när man närmar sig och rör sig ifrån dem. Märkliga rymdljud...
Vi får se vad morgondagen bjuder oss på...
Snart kommer Joséphine och då blir det livat igen!
M.
Etiketter:
Härnösand,
LJUDLAByrinten,
Länsmuseum,
QUF Project,
teater
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det blir riktigt bra. Glad alla hjärtans dag på er förresten :)
Skicka en kommentar