Premiär och process

Kvällen vi arbetat för kom äntligen. Alla platser fyllda av sorlande människor. Vänner, bekanta, släkt och nya ansikten om vartannat. Ljuset går ner, bomberna dör ut, bakljus på, ridån faller. Det är gryning i den lilla, sketna hålan Rouen. Gryning 1870. Människor är på flykt undan kriget, undan det mänskliga förfallet. De lämnar misären bakom sig. De är priviligerade, som greven säger.

Det var fantastiskt. Underbart. Och förtrollande. Så som en premiär är och ska vara. Idag ska vi vidare, djupare.


Vi har knappt med bokningar. Vi behöver publiken nu. Visserligen har vi inte dragit på oss några större kostnader, ca 60 000 kr bara, men vi behöver dra in detta. Badly.


Och det enda sättet att göra det är att locka dig som publik att komma.



Några spontana kommentarer från publiken:


- Det här är det bästa jag sett på Spegelteatern.


- Jag har inte blivit så berörd på länge.


- Jag ser inte teater så ofta, men det här får mig att gå oftare. Åtminstone på Olydig.


- En oerhört genomtänkt föreställning.