All makt åt media?

Det är sorgligt att se vilka som får plats på den offentliga arenan. Det är "Kvarteret Skatan", Goya-föreställningen, Thorsten Flincks misslyckade come back-försök... Och sedan påstår recensenter, press o media att de inte har tid att se allt de vill se, men om vi sätter upp "Talgbollen" igen så lovar de att komma! Jag vet vad pressens löften är värda - kattskit. Jag är urless på er!
Ingegerd Waaranperä har full beslutanderätt, total makt över scenkonstens ringa uppmärksamhet. Vad gör hon hela dagarna vid skrivbordet? För hon skriver ju ingenting...
Lars Ring och Nummers utsända representant hör åtminstone av sig. Heder åt dem iaf.
Allt handlar om prioriteringar. Om alla recensenter/chefredaktörer/kulturskribenter väljer att se och uppleva samma uppsättning, samma premiär, då är det självklart att det inte kommer någon till lilla, betydelselösa Teater Olydig. Och när vår premiär väl är över, då kan man med fördel skylla på det: Jaa, fast ni har ju redan spelat er premiär...

Jag VILL INTE vara bitter. Det är inte vad jag uppfattar som konstruktivt. Men det är svårt att inte bli det. Det är svårt att hålla ilskan borta, att mota Olle i dörr'n.
Jag har aldrig gillat Olle.

Förut, då någon gång under det småbruna 70-talet, då var dessa recensenter och chefredaktörer unga, vackra och fulla av energi. Då fanns det en stolthet i att hitta de okända grupperna som gjorde ny och ibland experimentell teater. Då ville man vara först med den nyheten.
Nu, snart 40 år senare, finns inte denna lust kvar. Nu har recensenter och redaktörer blivit gråa i håren och viljan att prova något nytt skrämmer dem från att våga se något annat än det som ska ses.

Här har ni en alldeles fräsch och engagerande uppsättning teater, och ni vågar inte ta några timmar av ert liv till att se den? Herregud, det är ju patetiskt!

Sedan finns det en annan fundering här: när amatör-recensenterna ger sig ut i teaterminglet då ska de plötsligt ha friplåt till både sig och sin lilla kompis - nekar man dem då det (kompisens friplåt alltså), då blir det hot om att inte skriva alls (fick detta i mejlen alldeles nyss med anledning av ovanstående):

"Ska man lägga en kväll på att skriva om en pjäs, är det inte orimligt (i mina ögon i alla fall) att recensenten får ha sällskap med sig. Om det inte passar, finns det gott om andra föreställningar att skriva om."

Hot. Maktmissbruk. Jante-lag. Kreativitetshämmande. Jävla as. Jag skiter i er. En dag kommer ni stå där och be om biljetter. Vet ni, risken är att det är fullt i salongen just den dagen.