“In any civilized society, it is every citizen’s responsibility to obey just laws. But at the same time, it is every citizen’s responsibility to disobey unjust laws”
Martin Luther King
----
Jaha, så var snart ett urknasigt 2009 snart till ända. Har inte haft varken ork eller intresse för den här bloggen på hela hösten eftersom det hänt så mycket privat.
En kort sak om anslag o bidrag:
Nej, vi anser inte att det är korrekt att inte bidra ordentligt till scenkonsten och framför allt till teatern. Å andra sidan så kan jag faktiskt ge Sjöstedt rätt i att man inte kan, bör, ska grunda sin ekonomiska status på bidrag. Men på det hela taget: det behövs betydigt mer pengar till teaterkonsten! Betydligt mer.
Staden tar gärna av skattepengar till stora arenor (Stockholm ska visst berikas med ytterligare minst 4 stycken hörde jag på nyheterna), den största kommer kosta ca 3 miljarder. 3 miljarder. Men herre jävlar! Det är sjukt mycket pengar! Skit i det och ge det till teatern i stället. De som gillar sport kan vänta ett tag. Nu behövs kulturen. Jag tycker definitivt att vi ska göra åtskillnad mellan idrott och kultur. Sportfånarna kan börja jogga. Det är billigt. Och det behövs inga arenor till det inte. Satsa dessa 3 miljarder på teaterlivet istället. Ge Olydig 5 miljoner - det räcker ett tag i alla fall :-)
Kortfattat kan man ju säga att för Olydigs del har året varit bra. Vi har haft tre premiärer:
Den jag älskar 2/5 i Stockholm, men tjyvpremiär i Härnösand redan 26/4.
Talgbollen 26/9
Den jag älskar - LOU, nypremiär 10/10
Det har varit fullt ös hela tiden. Jätteroligt faktiskt.
Däremellan har vi lyckats med det helt obegripliga att först bli gravida med Spegelteatern och därefter förlossning och nu bortadoption!
Oj, som det kan gå.
Så här kan man väl sammanfatta det hela:
- branschen är vidrig. Alla medel används för att motarbeta varandra. Till och med intrång i ens privata liv är tydligen helt okej.
- media är vidriga. Vi kommer aldrig bli vänner med mediafolket. När man har orimligt mycket makt kan det vara svårt att vara ödmjuk. Det har de bevisat gång på annan.
- glädjen är stor. Oavsett vad våra "motståndare" säger, gör eller på annat vis uttrycker, för att lyckas i uppsåtet att få Teater Olydig på knä så kommer ni inte att kunna det. Vi står raka i allt vi gör, allt vi uttrycker och allt vi är.
Att det fortfarande finns människor som inte vågar stå för sina handlingar är mycket märkligt. Jag blir faktiskt förvånad över detta faktum. Jag blir också förvånad att folk inte kan skilja på privatliv och yrke. Att någon vill antingen mig eller Olydig illa kan jag både förstå och leva med, men när man väljer att ge sig på mina barn blir jag en tiger.
Så, ni som vant er vid att jag inte skräder orden, ni kommer få höra en betydligt högre volym i mina åsikter. Och ni som tar anstöt redan nu - fan, vänta bara. Ni vet inte vad som kommer.
2010 blir ett förändringens år. 2010 kommer innebära en mängd olika saker från Teater Olydigs sida.
I december håller vi en grandios premiär av vårt kommande projekt: WHY
Tills nästa gång vi ses eller hörs eller möts på nätet;
en riktigt god och underbar jul önskar vi er alla. Och ett lika fantastiskt 2010 till er!
Vinterkramar och raggsockor till alla underbara olydiga individer i detta helvetesland!
M
onsdag 16 december 2009
tisdag 29 september 2009
All makt åt media?
Det är sorgligt att se vilka som får plats på den offentliga arenan. Det är "Kvarteret Skatan", Goya-föreställningen, Thorsten Flincks misslyckade come back-försök... Och sedan påstår recensenter, press o media att de inte har tid att se allt de vill se, men om vi sätter upp "Talgbollen" igen så lovar de att komma! Jag vet vad pressens löften är värda - kattskit. Jag är urless på er!
Ingegerd Waaranperä har full beslutanderätt, total makt över scenkonstens ringa uppmärksamhet. Vad gör hon hela dagarna vid skrivbordet? För hon skriver ju ingenting...
Lars Ring och Nummers utsända representant hör åtminstone av sig. Heder åt dem iaf.
Allt handlar om prioriteringar. Om alla recensenter/chefredaktörer/kulturskribenter väljer att se och uppleva samma uppsättning, samma premiär, då är det självklart att det inte kommer någon till lilla, betydelselösa Teater Olydig. Och när vår premiär väl är över, då kan man med fördel skylla på det: Jaa, fast ni har ju redan spelat er premiär...
Jag VILL INTE vara bitter. Det är inte vad jag uppfattar som konstruktivt. Men det är svårt att inte bli det. Det är svårt att hålla ilskan borta, att mota Olle i dörr'n.
Jag har aldrig gillat Olle.
Förut, då någon gång under det småbruna 70-talet, då var dessa recensenter och chefredaktörer unga, vackra och fulla av energi. Då fanns det en stolthet i att hitta de okända grupperna som gjorde ny och ibland experimentell teater. Då ville man vara först med den nyheten.
Nu, snart 40 år senare, finns inte denna lust kvar. Nu har recensenter och redaktörer blivit gråa i håren och viljan att prova något nytt skrämmer dem från att våga se något annat än det som ska ses.
Här har ni en alldeles fräsch och engagerande uppsättning teater, och ni vågar inte ta några timmar av ert liv till att se den? Herregud, det är ju patetiskt!
Sedan finns det en annan fundering här: när amatör-recensenterna ger sig ut i teaterminglet då ska de plötsligt ha friplåt till både sig och sin lilla kompis - nekar man dem då det (kompisens friplåt alltså), då blir det hot om att inte skriva alls (fick detta i mejlen alldeles nyss med anledning av ovanstående):
"Ska man lägga en kväll på att skriva om en pjäs, är det inte orimligt (i mina ögon i alla fall) att recensenten får ha sällskap med sig. Om det inte passar, finns det gott om andra föreställningar att skriva om."
Hot. Maktmissbruk. Jante-lag. Kreativitetshämmande. Jävla as. Jag skiter i er. En dag kommer ni stå där och be om biljetter. Vet ni, risken är att det är fullt i salongen just den dagen.
Ingegerd Waaranperä har full beslutanderätt, total makt över scenkonstens ringa uppmärksamhet. Vad gör hon hela dagarna vid skrivbordet? För hon skriver ju ingenting...
Lars Ring och Nummers utsända representant hör åtminstone av sig. Heder åt dem iaf.
Allt handlar om prioriteringar. Om alla recensenter/chefredaktörer/kulturskribenter väljer att se och uppleva samma uppsättning, samma premiär, då är det självklart att det inte kommer någon till lilla, betydelselösa Teater Olydig. Och när vår premiär väl är över, då kan man med fördel skylla på det: Jaa, fast ni har ju redan spelat er premiär...
Jag VILL INTE vara bitter. Det är inte vad jag uppfattar som konstruktivt. Men det är svårt att inte bli det. Det är svårt att hålla ilskan borta, att mota Olle i dörr'n.
Jag har aldrig gillat Olle.
Förut, då någon gång under det småbruna 70-talet, då var dessa recensenter och chefredaktörer unga, vackra och fulla av energi. Då fanns det en stolthet i att hitta de okända grupperna som gjorde ny och ibland experimentell teater. Då ville man vara först med den nyheten.
Nu, snart 40 år senare, finns inte denna lust kvar. Nu har recensenter och redaktörer blivit gråa i håren och viljan att prova något nytt skrämmer dem från att våga se något annat än det som ska ses.
Här har ni en alldeles fräsch och engagerande uppsättning teater, och ni vågar inte ta några timmar av ert liv till att se den? Herregud, det är ju patetiskt!
Sedan finns det en annan fundering här: när amatör-recensenterna ger sig ut i teaterminglet då ska de plötsligt ha friplåt till både sig och sin lilla kompis - nekar man dem då det (kompisens friplåt alltså), då blir det hot om att inte skriva alls (fick detta i mejlen alldeles nyss med anledning av ovanstående):
"Ska man lägga en kväll på att skriva om en pjäs, är det inte orimligt (i mina ögon i alla fall) att recensenten får ha sällskap med sig. Om det inte passar, finns det gott om andra föreställningar att skriva om."
Hot. Maktmissbruk. Jante-lag. Kreativitetshämmande. Jävla as. Jag skiter i er. En dag kommer ni stå där och be om biljetter. Vet ni, risken är att det är fullt i salongen just den dagen.
söndag 27 september 2009
Premiär och process
Kvällen vi arbetat för kom äntligen. Alla platser fyllda av sorlande människor. Vänner, bekanta, släkt och nya ansikten om vartannat. Ljuset går ner, bomberna dör ut, bakljus på, ridån faller. Det är gryning i den lilla, sketna hålan Rouen. Gryning 1870. Människor är på flykt undan kriget, undan det mänskliga förfallet. De lämnar misären bakom sig. De är priviligerade, som greven säger.
Det var fantastiskt. Underbart. Och förtrollande. Så som en premiär är och ska vara. Idag ska vi vidare, djupare.
Vi har knappt med bokningar. Vi behöver publiken nu. Visserligen har vi inte dragit på oss några större kostnader, ca 60 000 kr bara, men vi behöver dra in detta. Badly.
Och det enda sättet att göra det är att locka dig som publik att komma.
Några spontana kommentarer från publiken:
- Det här är det bästa jag sett på Spegelteatern.
- Jag har inte blivit så berörd på länge.
- Jag ser inte teater så ofta, men det här får mig att gå oftare. Åtminstone på Olydig.
- En oerhört genomtänkt föreställning.
Det var fantastiskt. Underbart. Och förtrollande. Så som en premiär är och ska vara. Idag ska vi vidare, djupare.
Vi har knappt med bokningar. Vi behöver publiken nu. Visserligen har vi inte dragit på oss några större kostnader, ca 60 000 kr bara, men vi behöver dra in detta. Badly.
Och det enda sättet att göra det är att locka dig som publik att komma.
Några spontana kommentarer från publiken:
- Det här är det bästa jag sett på Spegelteatern.
- Jag har inte blivit så berörd på länge.
- Jag ser inte teater så ofta, men det här får mig att gå oftare. Åtminstone på Olydig.
- En oerhört genomtänkt föreställning.
torsdag 24 september 2009
Genrepet - den stora prövningen
Midnatt strax. Grus i ögonen. Kollat mejlen; kollat sista-minuten-listan; kollat lönespecen. En lång dag av mängder med saker att göra. Söder TV kom. Gjorde ett litet inslag för nätet. Undrar om någon ser det? Nu kan vi inte göra annat än att vila, äta bra, vara hemma och sedan på lördag kör vi!
Genrepet gick bra. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Allt, nästan allt, gick bra. Några ljusövergångar som brast - men på det stora hela, bra.
Fyra gymnasietjejer i publiken. De tyckte om föreställningen. "Djup och hemsk", "känslofylld", "Det berörde mig" - så sa de. Så menade de. Jag blir glad. Och kritisk. Vad letar vi efter i publikens reaktioner? Samförstånd? Acceptans? Förståelse? Bekräftelse. Bekräftelse på att det vi lagt så mycket tid och kraft betyder något. Att det tas emot med kärlek. Att vi inte gör allt det här förgäves. Att vår berättelse om Elisabeth Rousset och människans egoism verkligen betyder något.
------
Natt. Jag måste vila. En dag i morgon oxå. Lite inköp inför premiären. Röd matta. Marschaller. Göra program och biljetter. Städa, fixa hemma. Daniel kommer från Härnösand. Vi ska kolla krigsljuden. Drick vin och lyssna på musik. Fredagskväll.
------
Jag hoppas ni kommer. Vi behöver vår publik. Det är ju tack vare, och på grund av, er som vi gör det här. Vi behöver er.
Jag ser fram mot att träffa dig.
Varmt välkommen!
M
Genrepet gick bra. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Allt, nästan allt, gick bra. Några ljusövergångar som brast - men på det stora hela, bra.
Fyra gymnasietjejer i publiken. De tyckte om föreställningen. "Djup och hemsk", "känslofylld", "Det berörde mig" - så sa de. Så menade de. Jag blir glad. Och kritisk. Vad letar vi efter i publikens reaktioner? Samförstånd? Acceptans? Förståelse? Bekräftelse. Bekräftelse på att det vi lagt så mycket tid och kraft betyder något. Att det tas emot med kärlek. Att vi inte gör allt det här förgäves. Att vår berättelse om Elisabeth Rousset och människans egoism verkligen betyder något.
------
Natt. Jag måste vila. En dag i morgon oxå. Lite inköp inför premiären. Röd matta. Marschaller. Göra program och biljetter. Städa, fixa hemma. Daniel kommer från Härnösand. Vi ska kolla krigsljuden. Drick vin och lyssna på musik. Fredagskväll.
------
Jag hoppas ni kommer. Vi behöver vår publik. Det är ju tack vare, och på grund av, er som vi gör det här. Vi behöver er.
Jag ser fram mot att träffa dig.
Varmt välkommen!
M
söndag 13 september 2009
REPETITIONER - yeah!
Repetition "Talgbollen - Boule de Suif" genomdrag av akt 1, öppningen.
(Anna Adolfsson/Elisabeth Rousset, Åsa Älmeby Thorne/mme de Breville samt Percy Forsgren/Mns de Breville)
Vi repeterar arslet av oss :-) igår hade vi öppen repetition och det gick väl så där... Idag, en ny dag - och vi söker respekten för varandra.
(Nicklas Westberg/Mns Loiseau och Anneli Bexelius/Mme Loiseau)
Jag vet att jag säger, i en tidig del av processen, "Sluta vara så hänsynsfulla mot varandra! Ta plats och mesa inte på!" Nu, när vi närmar oss premiär, säger jag "Respektera varandra. Lyssna och ge kontruktiv feed back. Ge varandra rum."
(Åsa Älmeby Thorne/Comtesse Louise de Breville, samt Percy Forsgren/Comte Hubert de Breville)
Skådespelarna kämpar. De får motsägelsefull information. Vilseleder jag dem avsiktligt? Jag tror inte det. Jag tror motsatserna behövs, i rätt proportioner. Likaväl som att visionen, inte förändras men växer, tar nya former och ändå är progressiv - likaväl måste också regin komma i rätt fas. Hur vet jag att det är rätt fas? Bara genom att söka kärnan av vad historien vill berätta för oss.
(Richard Stjärnborg/Kusken samt EmmaTora Alvin/Flickan)
Saga Westberg, vår allra yngsta skådespelare, bara 10 år gammal, gör enormt bra ifrån sig. Hon är emellanåt mer professionellt arbetande än oss vuxna. Men nu börjar hon tröttna; hon börjar ge sig till rutinen. Och då glömmer hon av sig och tar teatern för given. Oavsiktligt. Som ett barn gör. Och som vi vuxna inte får göra.
(Mikaela Eriksson/Syster Camille, samt Louis Ravry/Cornudet)
Nu ska vi lyfta varandra; ge varandra rum och rymd att växa i. Var och en av oss har mer kraft att ge, mer närvaro, mer synnerhet och framförallt mer kärlek till konsten. Nu ska vi lära oss att lyfta!
PREMIÄR 26/9 kl. 19:30 - boka biljetter nu!
M.
fredag 4 september 2009
Scenhöst med Teater Olydig
Back in shape!
Nu drar vi igång igen; repetitioner, repetitioner och därefter premiär!
(skulle ju städa, fixa och måla om lägenheten idag - inte blogga eller facebooka... jag är en mkt dålig människa...)
Alltså, först ut är premiären av "Talgbollen - Boule de Suif", en bearbetning av Guy de Maupassants "Fettpärlan" (sv övers.)
Spelas på Spegelteatern från den 26/9 kl. 19:30
Biljetter via hemsidan www.teaterolydig.se eller www.spegelteatern.se
Nästa premiär är en nybearbetning av "Den jag älskar" av och med Joséphine Wistedt.
Nypremiär för "Den jag älskar 2.0 - LOU" den 10/10 kl. 19: 00 och spelas även den på Spegelteatern.
Biljetter via hemsidan www.teaterolydig.se eller www.spegelteatern.se
Boka redan nu - så har du säkrat din plats!
Förresten - har du inga pengar? Nemas problemas eftersom Teater Olydig kör "betala efteråt vad du tycker din upplevelse var värd" på enstaka föreställningar...
Gå ut på www.facebook.com så hittar du vårt event där!
Ha en underbar kulturhöst!
M
lördag 13 juni 2009
TACK FÖR 1a HALVÅRET 2009
Idag är det dags för sista repet med Talgbollen-ensemblen, innan sommaruppehåll. Jag är inte helt nöjd med mig själv och känner kanske att jag inte nått fram dit jag velat i regiarbetet. Förhoppningsvis är det inte så, utan bara en extra kritiskt granskning av mig själv. Det kan vara så obegripligt svårt att fånga upp magin och förvara den, så att den finns där om och om igen. Vi har börjat med våra skådespelarsamtal och jag hoppas klara av dem fortast möjligt, innan alla ger sig iväg på olika former av semestrar osv. Jag tycker om skådespelarsamtalen - vi har en möjlighet att komma närmare varandra, skådespelaren och jag. Och finns det ngn knut i arbetet så har vi en fantastisk möjlighet att mötas och lösa den knuten.
Vi har haft en lång process. Började redan i januari, och premiären är i september... Ovant med den tidsperioden. Vet heller inte om det är bättre att jobba långsamt.
På många sätt är det bra, vi hade aldrig fått de idéer om hur gestaltningen ska se ut om vi inte hade haft tiden att tänka fram det. Å andra sidan kanske jag borde haft de idéerna redan från scratch. Ja, fan vet...
Dessutom har det kommit saker emellan i allt detta.
Nytt jobb - konstnärlig ledare för Spegelteatern, och iom det en helvetes massa strul med folk, anställningar, rörig administration, fackets jurister, advokater och avtal.
Jag tänker så här; okej, det är väl lika bra att ta den värsta skiten först så jag lär mig på det och sedan kan jag gå framåt i detta. Samtidigt har det varit så många krig, så många fighter, att jag känner mig urlakad och i behov av en lång semester.
Men inte då! Nej, NU ska arbetet med den nya Spegelteatern igång. NU ska jag hitta kraft att förnya, skapa förutsättningar för inkomster och konstnärlighet.
Jag är övertygad om att det går; jag är bara lite trött :-)
Snart midsommar, och som vanligt väntar regnet bakom hörnen...
Liten påa bara: Spegelsommar 2009 finns det möjlighet att anmäla sig till, och jag kommer förmodligen hålla skådespelarträning i öppen form under sommaren, så hör bara av er!
"Den jag älskar" kommer att spela scener ur föreställningen på Balettakademien den 10e juli om någon skulle vilja komma! Välkommen isf!
Teater Olydig tackar för sig för detta första halvår 2009 och bloggen ligger tyst och vilande till i augusti då vi drar igång med nya krafter!
TILL HÖSTEN HÄNDER DETTA:
22/8 ORKANfesten på Stora Essingen - en heldagsfestival med all slags upptänklig scenkonst
25/9 GRAND RE-OPENING av Spegelteaterns nya scenkonstcenter
26/9 PREMIÄR för Talgbollen - Boule de Suif
Stor kram till er alla!
M
Vi har haft en lång process. Började redan i januari, och premiären är i september... Ovant med den tidsperioden. Vet heller inte om det är bättre att jobba långsamt.
På många sätt är det bra, vi hade aldrig fått de idéer om hur gestaltningen ska se ut om vi inte hade haft tiden att tänka fram det. Å andra sidan kanske jag borde haft de idéerna redan från scratch. Ja, fan vet...
Dessutom har det kommit saker emellan i allt detta.
Nytt jobb - konstnärlig ledare för Spegelteatern, och iom det en helvetes massa strul med folk, anställningar, rörig administration, fackets jurister, advokater och avtal.
Jag tänker så här; okej, det är väl lika bra att ta den värsta skiten först så jag lär mig på det och sedan kan jag gå framåt i detta. Samtidigt har det varit så många krig, så många fighter, att jag känner mig urlakad och i behov av en lång semester.
Men inte då! Nej, NU ska arbetet med den nya Spegelteatern igång. NU ska jag hitta kraft att förnya, skapa förutsättningar för inkomster och konstnärlighet.
Jag är övertygad om att det går; jag är bara lite trött :-)
Snart midsommar, och som vanligt väntar regnet bakom hörnen...
Liten påa bara: Spegelsommar 2009 finns det möjlighet att anmäla sig till, och jag kommer förmodligen hålla skådespelarträning i öppen form under sommaren, så hör bara av er!
"Den jag älskar" kommer att spela scener ur föreställningen på Balettakademien den 10e juli om någon skulle vilja komma! Välkommen isf!
Teater Olydig tackar för sig för detta första halvår 2009 och bloggen ligger tyst och vilande till i augusti då vi drar igång med nya krafter!
TILL HÖSTEN HÄNDER DETTA:
22/8 ORKANfesten på Stora Essingen - en heldagsfestival med all slags upptänklig scenkonst
25/9 GRAND RE-OPENING av Spegelteaterns nya scenkonstcenter
26/9 PREMIÄR för Talgbollen - Boule de Suif
Stor kram till er alla!
M
lördag 23 maj 2009
Nu drar det ihop sig igen... Dags för den årliga Olydigfesten...
6e juni sen eftermiddag tänder vi grillen, tar fram maten och vinet och sedan hyllar vi konsten, sommaren och vår vänskap till varandra!
Ni som vet var ni ska, som har riktning åt vårt håll - ta på er galaklänningen och knäpp skjortknapparna och kom, kom, kom till vår sommarfest!
Du har din inbjudan i mejlen...
PS: Ett tips är att ta med sig lilldatorn, dongeln och en liten dikt...
Till er andra :-) önskar vi en underbar start på sommaren!
M
söndag 17 maj 2009
Avslut VS början...
Färdigspelat. Vi gav järnet och salongen var fylld till bristningsgränsen. Vi är så glada och tacksamma för allt gott ni sagt till oss, alla fina omdömen och varma kramar vi tagit emot av er som gav oss er tid, era hjärtan och er vilja att se en ovanligt vanlig vardag - denna gång hos Lou. "Den jag älskar" har spelat klart nu. Och då finns det alltid en längtan och önskan om att "vi gör det igen, tjejer!" Låt oss inte ge upp den viljan - låt oss fortsätta in i framtiden: Sundsvall kanske, Orkanfesten på Essingen 22a augusti, Baletthögskolan i augusti... Låt oss plocka upp denna berättelse igen, bearbeta och möta Lou en gång till, en spelomgång till - i höst, tjejer, i höst.
Veckan som gått har varit fullständigt sinnessjuk i övrigt.
Jag har lärt mig många nya saker; många nya fantastiska överraskningar har mött mig varje dag. Det är sannerligen intressant att vara konstnärlig ledare för Spegelteatern oxå...
För Teater Olydigs räkning innebär mitt nya uppdrag följande:
Jag är kvar som konstnärlig ledare för Teater Olydig, samt ordförande 2009/2010. Jag regisserar "Talgbollen" samt kommer under hösten att skriva på två nya pjäser.
Nicklas arbetar just nu på ett manus om rätten att få ett värdigt slut av livet. Den regisserar han under hösten 2009, med en premiär på Spegelteatern under december. Vi tar tacksamt mot intresseanmälningar... info@teaterolydig.se är adressen till vår mejl.
Under våren 2010 kommer vi att ha minst en premiär (vad är än så länge hemligt...) och om detta berättar vi mer om lite längre fram...
Till sommaren kan jag bara hoppas att få se er alla på Spegelsommar, som deltagare och publik. Den startar 29/6 och avslutas 2/8. Nyfiken? Kolla www.spegelteatern.se för mer info!
Orkanfest blir det i år igen! Festivalgeneral är Nicklas, nicklas@teaterolydig.se, och vill du delta med din scenkonst ska du bums höra av dig till honom! Vi söker stand up, trollerikonstnärer, akrobater, dansare, teatergrupper, musiker, poeter och allt annat som hör scenkonsten till!!!
Hör av dig! Hör av dig! Hör av dig!
Kram. M
Veckan som gått har varit fullständigt sinnessjuk i övrigt.
Jag har lärt mig många nya saker; många nya fantastiska överraskningar har mött mig varje dag. Det är sannerligen intressant att vara konstnärlig ledare för Spegelteatern oxå...
För Teater Olydigs räkning innebär mitt nya uppdrag följande:
Jag är kvar som konstnärlig ledare för Teater Olydig, samt ordförande 2009/2010. Jag regisserar "Talgbollen" samt kommer under hösten att skriva på två nya pjäser.
Nicklas arbetar just nu på ett manus om rätten att få ett värdigt slut av livet. Den regisserar han under hösten 2009, med en premiär på Spegelteatern under december. Vi tar tacksamt mot intresseanmälningar... info@teaterolydig.se är adressen till vår mejl.
Under våren 2010 kommer vi att ha minst en premiär (vad är än så länge hemligt...) och om detta berättar vi mer om lite längre fram...
Till sommaren kan jag bara hoppas att få se er alla på Spegelsommar, som deltagare och publik. Den startar 29/6 och avslutas 2/8. Nyfiken? Kolla www.spegelteatern.se för mer info!
Orkanfest blir det i år igen! Festivalgeneral är Nicklas, nicklas@teaterolydig.se, och vill du delta med din scenkonst ska du bums höra av dig till honom! Vi söker stand up, trollerikonstnärer, akrobater, dansare, teatergrupper, musiker, poeter och allt annat som hör scenkonsten till!!!
Hör av dig! Hör av dig! Hör av dig!
Kram. M
tisdag 12 maj 2009
Och vad i helvete hände nu då?
Då var det officiellt då.
Idag avgick Peter Böök som teaterchef för Spegelteatern, och jag fick äran att ta mig ann denna skönhet och pärla bland Stockholms källarteatrar.
Nu är det dags att kasta sig loss och börja bygga vidare på det Peter har lagt grunden för.
Det må sägas vad det vill bland er där ute som snackar runt; i år fyller elever från Spegelteaterns praktikantår 2007-08 15% av samtliga platser på förstaåret bland teaterhögskolorna i Sverige.
Att media bara har mage att påstå att Spegelteatern "bara" har amatörteaterverksamhet är skamligt. Att som någon vid Kulturrådet menade på att det är "meningslöst för Spegelteatern att ansöka om medel" när en ansökan skulle lämnas in, är fullständigt idiotiskt!
Ni vet verkligen inte vad ni pratar om.
Peter Böök har i hela sitt vuxna liv arbetat för en öppen teaterverksamhet; han har gett tusentals människor, i alla åldrar, möjligheten att prova sina vingar inom teaterkonsten!
Han må vara en kluns, otrevlig som fan när andan faller på, "gubbsjuk" och allt annat man kan hitta på - men han har gett allt för konsten och rätten att utöva den. Jag vet inte hur många som står pall så länge. Hur är det med dig?
Där står jag också. Däri ligger även min vilja.
Jag vill ge Spegelteatern nytt liv, fylla lokalerna av bruset från skapande själar, låta scenkonsten ta fart och öppna verksamheten rakt ut i det nya - in i framtiden.
Jag hoppas ni vill vara med mig på denna resa. Att ni följer med in i framtiden och tillsammans med mig, Spegelteatern och Teater Olydig tar scenkonsten till oanade höjder!
Nu fortsätter äventyret och processen med "Den jag älskar". Vi har tre föreställningar kvar att spela i helgen, sen är det slut för denna gång.
Ni måste boka nu - så vi får hopp och bygger upp vår förväntan att få möte er där i salongen, bakom Lous spegel...
Underbart, underbart - livet är upp och ner!
M
Idag avgick Peter Böök som teaterchef för Spegelteatern, och jag fick äran att ta mig ann denna skönhet och pärla bland Stockholms källarteatrar.
Nu är det dags att kasta sig loss och börja bygga vidare på det Peter har lagt grunden för.
Det må sägas vad det vill bland er där ute som snackar runt; i år fyller elever från Spegelteaterns praktikantår 2007-08 15% av samtliga platser på förstaåret bland teaterhögskolorna i Sverige.
Att media bara har mage att påstå att Spegelteatern "bara" har amatörteaterverksamhet är skamligt. Att som någon vid Kulturrådet menade på att det är "meningslöst för Spegelteatern att ansöka om medel" när en ansökan skulle lämnas in, är fullständigt idiotiskt!
Ni vet verkligen inte vad ni pratar om.
Peter Böök har i hela sitt vuxna liv arbetat för en öppen teaterverksamhet; han har gett tusentals människor, i alla åldrar, möjligheten att prova sina vingar inom teaterkonsten!
Han må vara en kluns, otrevlig som fan när andan faller på, "gubbsjuk" och allt annat man kan hitta på - men han har gett allt för konsten och rätten att utöva den. Jag vet inte hur många som står pall så länge. Hur är det med dig?
Där står jag också. Däri ligger även min vilja.
Jag vill ge Spegelteatern nytt liv, fylla lokalerna av bruset från skapande själar, låta scenkonsten ta fart och öppna verksamheten rakt ut i det nya - in i framtiden.
Jag hoppas ni vill vara med mig på denna resa. Att ni följer med in i framtiden och tillsammans med mig, Spegelteatern och Teater Olydig tar scenkonsten till oanade höjder!
Nu fortsätter äventyret och processen med "Den jag älskar". Vi har tre föreställningar kvar att spela i helgen, sen är det slut för denna gång.
Ni måste boka nu - så vi får hopp och bygger upp vår förväntan att få möte er där i salongen, bakom Lous spegel...
Underbart, underbart - livet är upp och ner!
M
onsdag 6 maj 2009
Nytt fokus - ny process...
Ibland händer det så mycket att jag inte själv ens hänger med. Livet liksom bara tumlar runt och rufsar till en lite då och då.
Ibland är det bra och ibland är det dåligt.
Just nu står vi inför något nytt, helt okänt och väldigt, väldigt stort.
Jag ser fram emot det - med öppna ögon.
Nu går vi också in i en ny fas av processen i "DEN JAG ÄLSKAR". Joséphine, Ninja och Linda ska ses under veckan och gå igenom texten; hålla sig 'a jour i karaktär och gestaltning. Det fysiska uttrycket i denna föreställning är så viktigt. Så avgörande för sammanhanget.
Vi fick en underbar recension i TeaterStockholm.se - och det kändes som "Wow, äntligen någon där ute i mediaträsket som förstår, verkligen förstår, det vi talar om!"
Den här helgen har vi en föreställning som hittills inte är fullbokad, det gäller lördag 9 maj kl. 18:00 - så ska du se oss är det kanske ngt att sikta på?!
OCH vi har ju ett erbjudande också: om du jobbar på AF eller AMS eller FK osv så får du gärna komma till oss på söndag kl. 17 och se "Den jag älskar" tillsammans med en klient, eller annan arbetslös/sjukskriven. Du betalar högsta pris (180 kr), men i gengäld bjuder du en mindre bemedlad person på en kulturupplevelse som kan vara svår att blunda för.
Japp.
Så e're. Vi ses till helgen!
M.
M.
fredag 1 maj 2009
PÅ VÄG IGEN...
PREMIÄR - ÄNTLIGEN!!!
Efter en fantastisk urpremiär i Härnösand är vi nu tillbaka i stan igen. Dammet har lagt sig i Puck, tekniken är uppe, dofterna är desamma som när vi lämnade. Det är skönt att vara tillbaka.
Sitte i nuet på en sushi-restaurang på söder tillsammans med Daniel, Davi och Maria från QUF Project, som tonsatt vår föreställning "Den jag älskar". Denna premiärhelg är de i stan och kommer att medverka i föreställningarna. Vi är stolta och glada.
Nummer.se gav oss en underlig variant av recension. Kul. Läskigt. Underligt.
Publikreaktionerna har varit strålande. Och det är faktiskt de vi jobbar för.
Nu ska vi sätta tekniken och jobba hårt i ett par timmar. Imorgon smäller det.
Kram, M
Efter en fantastisk urpremiär i Härnösand är vi nu tillbaka i stan igen. Dammet har lagt sig i Puck, tekniken är uppe, dofterna är desamma som när vi lämnade. Det är skönt att vara tillbaka.
Sitte i nuet på en sushi-restaurang på söder tillsammans med Daniel, Davi och Maria från QUF Project, som tonsatt vår föreställning "Den jag älskar". Denna premiärhelg är de i stan och kommer att medverka i föreställningarna. Vi är stolta och glada.
Nummer.se gav oss en underlig variant av recension. Kul. Läskigt. Underligt.
Publikreaktionerna har varit strålande. Och det är faktiskt de vi jobbar för.
Nu ska vi sätta tekniken och jobba hårt i ett par timmar. Imorgon smäller det.
Kram, M
torsdag 2 april 2009
SHE'S NOT A VIRGIN ANYMORE!!!
Så tog vi den från henne. Oskulden.
Vi äntrade scenen, kastade loss och for iväg på ett äventyr genom hav, stränder, öppna slätter. Vidare ut i skogen, genom skogsbrynet och över ett berg.
Hon föddes ur havets mörka djup och tog sin omvärld med stormens kraft.
Grattis Linda till din första upplevelse av att arbeta med mask!
......
Hörde för övrigt av David att man emellanåt får sig en liten skrattchock här på bloggen; en strimma rosa över sin kind... Mina snoppar sätter kaffet i halsen på somliga, medan andra ser fram emot en kommande utställning.
Jag har lovat att det inte ska ta över mig. Det ska det inte. Det ska ge mig andrum att orka fortsätta. Vidare och vidare.
Imorgon drar familjen till Vimmerby för att se Kommediantens uppsättning av Guy de Maupassants "Fettpärlan". Det ska bli spännande!
Kulturtips!
Se enaktaren "Den renaste formen av körlek" med scenkonstgruppen En Jordfräs i Själen. Den är mkt spännande och behandlar ämnet sexuella övergrepp ur ett något annorlunda perspektiv. Nämnas bland skådespelarna ska definitivt Peter Bark göras som gestaltar en återhållsam och mycket kärleksfull (?) pappa...
M - om en månad har vi premiär på "Den jag älskar" - kom och upplev!
onsdag 1 april 2009
vårvärme och hundskit...
Dåså, då har vi gjort en vända till till mittens rike: Härnösand makes my heart jump...
Daniel varnade mig och Saga redan vid ankomsten "De gräver överallt. Hundskit. Det stinker hundskit i hela Härnösand." Och det var ingen överdrift. Det låg som ett gasmoln över staden. Var vi än gick luktade det äckligt. Inte utanför Coop eftersom det var så mkt bilar där och jag tycke att det var rätt så skönt att bara andas in bensin, diesel och andra giftiga ångor, som man liksom känner till, och helt sonika slippa hundskitsstanken. Kanske har de ett problem i Härnösand? Kanske ska man helt enkelt låta bli att gräva där? Eller... så har de en hund begraven :-)
Vi fick mycket gjort iaf. Grunden är lagd till musiken, alla scener är genomgångna både i text och musik. Nu ska här slipas.
Ibland blir det krockar i processen. Då gäller det att hålla huvudet kallt - det är jag inte bra på. Men jag försöker iaf. När det krockar, ta en brejk, andas (inte hundskitsångor, men bensin kanske?) och hitta lugnet.
När lugnet är tillbaka kan man arbeta igen. En konstnärlig krasch är bara bra. Man hittar en riktning då och tvingas ställa sig frågan varför man egentligen håller på. Svaret kommer som på posten - du gör det här därför att annars skulle du dö. Inte alltid fysiskt, men andligt.
Jag har börjat jobba på Spegelteatern. För första gången på 4-5 år kan jag faktiskt plocka ut en lön för det jag gör. Det är skönt. Mycket skönt.
Det innebär att Teater Olydig kan leva vidare, mitt konstprojekt likaså och för att inte tala om familjen som faktiskt inom kort kan vänta sig lite mer än bara överlevnad.
Livet går framåt - igen...
Daniel varnade mig och Saga redan vid ankomsten "De gräver överallt. Hundskit. Det stinker hundskit i hela Härnösand." Och det var ingen överdrift. Det låg som ett gasmoln över staden. Var vi än gick luktade det äckligt. Inte utanför Coop eftersom det var så mkt bilar där och jag tycke att det var rätt så skönt att bara andas in bensin, diesel och andra giftiga ångor, som man liksom känner till, och helt sonika slippa hundskitsstanken. Kanske har de ett problem i Härnösand? Kanske ska man helt enkelt låta bli att gräva där? Eller... så har de en hund begraven :-)
Vi fick mycket gjort iaf. Grunden är lagd till musiken, alla scener är genomgångna både i text och musik. Nu ska här slipas.
Ibland blir det krockar i processen. Då gäller det att hålla huvudet kallt - det är jag inte bra på. Men jag försöker iaf. När det krockar, ta en brejk, andas (inte hundskitsångor, men bensin kanske?) och hitta lugnet.
När lugnet är tillbaka kan man arbeta igen. En konstnärlig krasch är bara bra. Man hittar en riktning då och tvingas ställa sig frågan varför man egentligen håller på. Svaret kommer som på posten - du gör det här därför att annars skulle du dö. Inte alltid fysiskt, men andligt.
Jag har börjat jobba på Spegelteatern. För första gången på 4-5 år kan jag faktiskt plocka ut en lön för det jag gör. Det är skönt. Mycket skönt.
Det innebär att Teater Olydig kan leva vidare, mitt konstprojekt likaså och för att inte tala om familjen som faktiskt inom kort kan vänta sig lite mer än bara överlevnad.
Livet går framåt - igen...
måndag 16 mars 2009
Fransk afton hos Lina
Lördagen 14e mars höll vi en fransk afton hos Lina i gruppen. Fransk löksoppa med krutonger, franskt vin, fransk potatissallad, bröd, ostar, marmelad. Rent lyx! Percy och Max hade styrt till en mängd olika viner som vi alla smuttade av hela eftermiddagen o kvällen. Efter par timmar lät det så här...
(medverkande i detta klipp: Max, Lisa, Åsa, Johanna, Richard, Lina, Percy och Nicke)
(medverkande i detta klipp: Max, Lisa, Åsa, Johanna, Richard, Lina, Percy och Nicke)
Men tidigare på dagen hade vi jobbat enligt en Boal-övning som jag gillar jättemycket. Man exkluderar alla ord, och ger skådespelarna uppgiften att enbart arbeta med siffror istället. Det är för att komma närmare re-aktionen som blir ett underlag för undertexten. Det hjälper faktiskt. Prova själv. Och läs in dig på Boal. En i sanning inspirerande metodiker.
(medverkande i detta klipp: Anneli, Åsa, Lina och Lisa)
vi har kommit en bra bit på vägen och redan den 4e april ska vi ha en provpublik. vi har inte lagt ngt öht i föreställningen utan jobbar på med karaktärerna och deras mål och syfte.
det här blir en underbar resa!
M.
måndag 9 mars 2009
Resultatet av den sexuella energin
Nicke säger att jag är fixerad av sexualiteten just nu. Han har säkert rätt. Det finns så många olika resultat av sex och sexualitet. Kärlek, passion, öppenhet, vänskap, barn, skador, våldtäkter, utnyttjande, frihet och ofrihet... Det finns lika många olika sexualiteter som det finns vuxna människor. Varje individ som upplever sex, upplever även ett resultat av den. En glädje, en känsla av missförstånd. Det finns försoningssex och maktsex. Det finns våldsamt sex och förlösande sex. Vaniljsex och oönskade graviditeter. Dagen-efter-piller och adoptivföräldrar.
Har vi förändrat vår sexuella moral? Om vi har det, på hur lång tid då? Om vi jämför våra fördomar om det strikt moraliska 1800-talet med det sexualiserade samhälle vi lever i idag - finns det kvar någon gemensam nämnare med den moralen som gällde förr?
Då kunde en man ta sig en kvinna, oavsett ålder, enbart på socioekonomisk status - gäller detsamma idag? Eller ser vi med andra ögon på de män och kvinnor som idag tar sig en betydligt yngre partner för att bejaka sin sexualitet?
Barn har ingen sexualitet, sägs det. Vad är det som driver en vuxen person att sexualisera barnet, och (enligt vår samtida moral) begå övergrepp på detsamma? Är det maktens berusning?
Jag har 3-4 olika projekt igång detta år. Tre av dessa handlar på ett eller annat vis om resultatet av den sexuella energin - jag ställer frågorna och söker aktivt efter svar hos er i publiken. Ni får gärna hjälpa mig att finna svaren under dessa projekt...
Ett av mina projekt bygger på just denna tanke "Le resultat d'Energie sexuell" och är ett konstprojekt som jag hoppas kunna få en utställning på under 2010. Vi fann en gammal lagtext som reglerade djurhållning i våra skogar under 1600-talet, där grundtanken hette: att hålla svin i ollonskog. Så bilden högst upp är just det: Hur man håller svin i ollonskog. Resultatet av den sexuella energin... varmt välkomna på den utställningen också var den än i Sverige utspelar sig!
M.
måndag 2 mars 2009
att samverka med näringslivet...
... Kan vara svårt. Kan vara nästan omöjligt. Kan vara suveränt och alldeles, alldeles underbart... som att gå på balen iförd senaste stassen och glasskor...
eller möjligheten att skapa en fri och utttrycksfull teater... om vi fick ett stöd till "Talgbollen" på låt oss säga... 150 000 kr... då skulle vi kunna låta kostym-Lina (från scenarbetarjobbet på Drottningholm) sy upp vår finurliga kostym, vi skulle kunna få ut mycket mer av scenografi och alla skulle garanteras en liten lön för det arbete man lägger på allt det här. För att inte tala om att kunna genomföra en ordentlig marknadsföring...
Vilken lycka! Vilken skjuts! Och hyran skulle betalas utan dröjsmål...
Berth Milton är vårt hopp. Idag lägger jag brevet till Barcelona på gula lådan och sedan väntar vi...
Allt detta avvaktande gör mig tokig!
Fan, jag har bråttom. Jag vet ju inte när livet bestämmer sig för att ta slut. Jag måste hinna med mer än jag gör nu och det är viktigt. Det finns så mycket att berätta från scenen. Om saker vi ser och gör dagligen, men som vi missar följderna av. Om vår tro och vår ande, vår själs orolighet. Om kärleken till livet, till människan och staden, till naturen och dess väsen.
Jag är orolig att det hinner ta slut innan jag är färdig. Hur ska jag hinna berätta alla mina miljoner historier om rädslan och mörkret inuti; om det svarta och ljusa; om våren och hösten som människan alltid drabbar samman med?
I övergången mellan död och liv växer vi. Som när våren bryter fram. När jorden vägrar låta sig besegras av det kalla och envist tvingar snö och is att smälta bort från sig - den gör sig redo att ta emot sin älskade, gör sig redo att befruktas om och om igen, av solens smekningar och vindens smärta. Motstånd och belägring. Åtrå och passion.
- i skåne bryter våren fram. 5 grader plus i helgen. jag kan känna värmen komma!
M.
eller möjligheten att skapa en fri och utttrycksfull teater... om vi fick ett stöd till "Talgbollen" på låt oss säga... 150 000 kr... då skulle vi kunna låta kostym-Lina (från scenarbetarjobbet på Drottningholm) sy upp vår finurliga kostym, vi skulle kunna få ut mycket mer av scenografi och alla skulle garanteras en liten lön för det arbete man lägger på allt det här. För att inte tala om att kunna genomföra en ordentlig marknadsföring...
Vilken lycka! Vilken skjuts! Och hyran skulle betalas utan dröjsmål...
Berth Milton är vårt hopp. Idag lägger jag brevet till Barcelona på gula lådan och sedan väntar vi...
Allt detta avvaktande gör mig tokig!
Fan, jag har bråttom. Jag vet ju inte när livet bestämmer sig för att ta slut. Jag måste hinna med mer än jag gör nu och det är viktigt. Det finns så mycket att berätta från scenen. Om saker vi ser och gör dagligen, men som vi missar följderna av. Om vår tro och vår ande, vår själs orolighet. Om kärleken till livet, till människan och staden, till naturen och dess väsen.
Jag är orolig att det hinner ta slut innan jag är färdig. Hur ska jag hinna berätta alla mina miljoner historier om rädslan och mörkret inuti; om det svarta och ljusa; om våren och hösten som människan alltid drabbar samman med?
I övergången mellan död och liv växer vi. Som när våren bryter fram. När jorden vägrar låta sig besegras av det kalla och envist tvingar snö och is att smälta bort från sig - den gör sig redo att ta emot sin älskade, gör sig redo att befruktas om och om igen, av solens smekningar och vindens smärta. Motstånd och belägring. Åtrå och passion.
- i skåne bryter våren fram. 5 grader plus i helgen. jag kan känna värmen komma!
M.
lördag 21 februari 2009
... teater kriminell... eller...
Det finns så många sätt att berätta samma sak på. Sanningen ligger i betraktarens öga, det kan vi nog alla vara överrens om. En slags enad moral. Jag tror att det är viktigt för oss, i ett gemensamt och kollektivt samhälle, att samsas kring vissa värderingar.
Därmed är det inte sagt att vi ska ha en gemensam värdegrund kring vad konst är och hur konst ska uttryckas. Detta är min bestämda åsikt. Ingen kan någonsin tala om för mig vad jag ska uppskatta, hur jag ska uppskatta det och hur jag ska förvalta det jag uppskattat.
Jag uppskattar konst. Ibland gör den mig glad, eller arg - men när den inte berör mig över huvud taget, då blir jag besviken. Därför kan jag undgå detta genom att undvika en utställning, en föreställning eller konsert. Jag menar, ingen blir ju glad över att jag betalar dyra pengar för att se Christer Sjögren i Globen och sedan går ut och bloggar om att det var skitdåligt, när man från början vet att jag avskyr allt som har med dansband och schlager att göra - eller hur?
Vi kan undvika Christer.
Men när konsten gör sig påmind, utan att du bett om det, när den skapar friktion i din tillvaro, tvingar sig på dig, kräver din uppmärksamhet - då har du inget val längre. Och det är just det som är konsten i sig. Ibland har konsten till uppgift att tvinga dig att reagera.
R E A G E R A
Varför vill då konsten och konstnären tvinga dig till det? Varför har du emellanåt inte valfriheten att medvetet välja bort att ta konsten till dig?
Jag har skrivit om det förut här på bloggen. Likgiltigheten. Att vi inte får vara likgiltiga. Att det är vår förbannade plikt att aldrig vika oss för Likgiltigheten.
Därför genomförde Teater Olydig en manifestation igår, fredag 20/2-09, vid Riksdagen/Mynttorget, där vi
uppmanar politikerna att ta sina fingrar från kontrollen av konsten - vi vill inte ha en kulturminister som talar om för oss konstnärer vad som är konst;
vi vill också ge NUG och Konstfack ett stöd för "Territorial Pissing", dock med en liten faderlig och moderlig klapp på huvudet med repliken "Ni borde ha budgeterat för detta";
vi vill även mana Sveriges konstnärer till mer:
olydnad i allmänhet och konstnärlig frihet i synnerhet.
Bra med debatt, bra med demokrati!
M.
Därmed är det inte sagt att vi ska ha en gemensam värdegrund kring vad konst är och hur konst ska uttryckas. Detta är min bestämda åsikt. Ingen kan någonsin tala om för mig vad jag ska uppskatta, hur jag ska uppskatta det och hur jag ska förvalta det jag uppskattat.
Jag uppskattar konst. Ibland gör den mig glad, eller arg - men när den inte berör mig över huvud taget, då blir jag besviken. Därför kan jag undgå detta genom att undvika en utställning, en föreställning eller konsert. Jag menar, ingen blir ju glad över att jag betalar dyra pengar för att se Christer Sjögren i Globen och sedan går ut och bloggar om att det var skitdåligt, när man från början vet att jag avskyr allt som har med dansband och schlager att göra - eller hur?
Vi kan undvika Christer.
Men när konsten gör sig påmind, utan att du bett om det, när den skapar friktion i din tillvaro, tvingar sig på dig, kräver din uppmärksamhet - då har du inget val längre. Och det är just det som är konsten i sig. Ibland har konsten till uppgift att tvinga dig att reagera.
R E A G E R A
Varför vill då konsten och konstnären tvinga dig till det? Varför har du emellanåt inte valfriheten att medvetet välja bort att ta konsten till dig?
Jag har skrivit om det förut här på bloggen. Likgiltigheten. Att vi inte får vara likgiltiga. Att det är vår förbannade plikt att aldrig vika oss för Likgiltigheten.
Därför genomförde Teater Olydig en manifestation igår, fredag 20/2-09, vid Riksdagen/Mynttorget, där vi
uppmanar politikerna att ta sina fingrar från kontrollen av konsten - vi vill inte ha en kulturminister som talar om för oss konstnärer vad som är konst;
vi vill också ge NUG och Konstfack ett stöd för "Territorial Pissing", dock med en liten faderlig och moderlig klapp på huvudet med repliken "Ni borde ha budgeterat för detta";
vi vill även mana Sveriges konstnärer till mer:
olydnad i allmänhet och konstnärlig frihet i synnerhet.
Bra med debatt, bra med demokrati!
M.
tisdag 17 februari 2009
LEIF - skådespelarträning
Den här filmen är ingenting för skrämda, rädda, fega och ofantiserande människor....
Vi lånade en lokal på Stora Essingen i höstas (2008) och detta är en av våra ljud/rörelse-improvisationer. Håll med om att det är sinnessjukt kul!
Egentligen är det nog roligast för de som faktiskt deltog...
M.
Vi lånade en lokal på Stora Essingen i höstas (2008) och detta är en av våra ljud/rörelse-improvisationer. Håll med om att det är sinnessjukt kul!
Egentligen är det nog roligast för de som faktiskt deltog...
M.
måndag 16 februari 2009
Hemma igen!
Här är introt av "Den jag älskar", dock utan scenerier, i fel lokal, utan scenografi eller rekvisita eller ljusteknik... Vi befinner oss i aulan på Härnösands folkhögskola där vi fick låna utrymme för repetitioner.
M
söndag 15 februari 2009
Härnösand, dag 2
Idag har vi jobbat, jajamen! Upp i ottan, ingen frukost. Rock'n roll kaffe och cigg... Klockan 10 var det dags att kolla in dansare och provrepa lite med dem. Det gick kanonbra. Därefter drog Joséphine igenom hela monologen, som landade på ganska exakt 45 minuter. Det kommer att tajtas ihop en hel del, men så ska musik och ljud in - så vi kommer ligga runt en timme ungefär räknar jag kallt med.
På musiksidan har vi nu Daniel, David och Maria - som alla går EAMprogrammet här på Härnösands Folkhögskola. Jisses vilka hårt arbetande konstnärer måste jag säga. De är mer i studion än någon annanstans.
Dags för lunch och vi tog en promenad i snön, ner till Coop, där vi bländades av solen! Det finns sol här! Underbart!
Långlunch och sedan var det dags för Joséphine och gänget att besöka museét och dess ljudlabyrint. Jag vilade - eller snarare arbetade lite med en del andra Olydig-grejer...
I Stockholm befann sig vid den här tiden hela Talgbollen-gänget och repeterade tillsammans med Oscar. Tack gode gud för att de ställer upp så bra.
På eftermiddagen arbetade vi vidare med text och musik, diskussioner om pålägg och möjligheterna att spela live på framförandet här i april. Det ska bli riktigt kul!
Käk vid 7-snåret och sedan var det dags för genomgång av samtliga scener och diskussion om stämningar och vad EAM-gänget kan hitta på för roligt kring det. Vi bestämde också att ses igen lite längre fram. När klockan slog 23 packade vi ihop oss, drog en thé på Daniels korridor och nu är det dags att sova.
En hel dags arbete och väl utformat tidschema kan göra den mest deprimerade konstnär lycklig och lugn.
Nu är jag fullpumpad med intryck, känslor och alldeles tom inuti. Precis som det ska vara.
Längtar hem också. För det är alla hjärtans dag och jag saknar min familj.
I morgon ett briefing-möte och sen ska vi göra stan innan vi åker hem till Stockholm igen.
Må gott!
M
På musiksidan har vi nu Daniel, David och Maria - som alla går EAMprogrammet här på Härnösands Folkhögskola. Jisses vilka hårt arbetande konstnärer måste jag säga. De är mer i studion än någon annanstans.
Dags för lunch och vi tog en promenad i snön, ner till Coop, där vi bländades av solen! Det finns sol här! Underbart!
Långlunch och sedan var det dags för Joséphine och gänget att besöka museét och dess ljudlabyrint. Jag vilade - eller snarare arbetade lite med en del andra Olydig-grejer...
I Stockholm befann sig vid den här tiden hela Talgbollen-gänget och repeterade tillsammans med Oscar. Tack gode gud för att de ställer upp så bra.
På eftermiddagen arbetade vi vidare med text och musik, diskussioner om pålägg och möjligheterna att spela live på framförandet här i april. Det ska bli riktigt kul!
Käk vid 7-snåret och sedan var det dags för genomgång av samtliga scener och diskussion om stämningar och vad EAM-gänget kan hitta på för roligt kring det. Vi bestämde också att ses igen lite längre fram. När klockan slog 23 packade vi ihop oss, drog en thé på Daniels korridor och nu är det dags att sova.
En hel dags arbete och väl utformat tidschema kan göra den mest deprimerade konstnär lycklig och lugn.
Nu är jag fullpumpad med intryck, känslor och alldeles tom inuti. Precis som det ska vara.
Längtar hem också. För det är alla hjärtans dag och jag saknar min familj.
I morgon ett briefing-möte och sen ska vi göra stan innan vi åker hem till Stockholm igen.
Må gott!
M
fredag 13 februari 2009
Härnösand, dag 1
Jaha, här bloggar man från mittSveriges snötäckta vidder. En stor isbrytare i hamnen och så mycket snö att det hänger ner över takkanterna - som grädde på en gigantisk tårta. det är lagom kyligt, -15 grader, typ.
Varför Härnösand?
Jo, för att vi kommer att köra en smygpremiär av "Den jag älskar" på VästerNorrlands Länsmuseum/MURBERGET lördag 25e april. Strax innan vi gästar Murberget öppnas en ny utställning, eller ett tilllägg till nuvarande utställning LJUDLAByrinten, som kallas Terassen. Dessa utställningar är ett möte mellan det gränslösa i övergångarna mellan ljud som språk och ljud som musik och klang. Det är en helt fantastisk upplevelse att interagera med detta. Ska du uppåt i Sverige så bör du ta dig till Härnösand, bara för dessa utställningar.
Till vår hjälp har vi QUF Project, som bygger ljuden och musiken i vår föreställning. Tack gode gud för dessa tokduktiga och helt böjda personer! Fantastiska människor.
Idag har jag haft den äran att iaktta Daniel Nilsson när han pysslar om sina trådar som hänger i en oformlig bunt, som ett rörigt nystan av smala elkablar. Det kommer ljud ur dem när man närmar sig och rör sig ifrån dem. Märkliga rymdljud...
Vi får se vad morgondagen bjuder oss på...
Snart kommer Joséphine och då blir det livat igen!
M.
Varför Härnösand?
Jo, för att vi kommer att köra en smygpremiär av "Den jag älskar" på VästerNorrlands Länsmuseum/MURBERGET lördag 25e april. Strax innan vi gästar Murberget öppnas en ny utställning, eller ett tilllägg till nuvarande utställning LJUDLAByrinten, som kallas Terassen. Dessa utställningar är ett möte mellan det gränslösa i övergångarna mellan ljud som språk och ljud som musik och klang. Det är en helt fantastisk upplevelse att interagera med detta. Ska du uppåt i Sverige så bör du ta dig till Härnösand, bara för dessa utställningar.
Till vår hjälp har vi QUF Project, som bygger ljuden och musiken i vår föreställning. Tack gode gud för dessa tokduktiga och helt böjda personer! Fantastiska människor.
Idag har jag haft den äran att iaktta Daniel Nilsson när han pysslar om sina trådar som hänger i en oformlig bunt, som ett rörigt nystan av smala elkablar. Det kommer ljud ur dem när man närmar sig och rör sig ifrån dem. Märkliga rymdljud...
Vi får se vad morgondagen bjuder oss på...
Snart kommer Joséphine och då blir det livat igen!
M.
torsdag 12 februari 2009
YES!
Så var det presenterat då... kulturutredningen i all sin ära... å andra sidan kan jag absolut känna att de faktiskt tänkt till den här gången.
All floskler om kvalitét var borta vid den stora presskonferensen, man talade sig varmt för att konsten ska stå fri och att Kulturrådet bör omvandlas till en bättre tillsynsmyndighet låter bra. Dock skrämmer det att man från Kulturdepartementet har begärt att utredningen ska hålla sig till de rådande kostnaderna, inom ramarna så att säga, och att man fprtfarande inte gör skillnad på konst och kultur.
Det var allt för nu. Dags att repetera!
M.
All floskler om kvalitét var borta vid den stora presskonferensen, man talade sig varmt för att konsten ska stå fri och att Kulturrådet bör omvandlas till en bättre tillsynsmyndighet låter bra. Dock skrämmer det att man från Kulturdepartementet har begärt att utredningen ska hålla sig till de rådande kostnaderna, inom ramarna så att säga, och att man fprtfarande inte gör skillnad på konst och kultur.
Det var allt för nu. Dags att repetera!
M.
PUCKON?!
Som sagt tidigare så är det fullständigt ointressant att blogga om man inte har något att säga. Och oftast har jag inget att säga om jag inte irriterar mig på något... Idag finns det många saker att irritera sig på.
Kulturutredningen. Skuggutredningen. Puckon på Filmcafé.nu osv. osv.
Fick ett absurt och urlöjligt mejl med morgonposten. Höll på att sätta kaffet i halsen. En urbota idiot som kallar sig Robert (och är reporter på e-zinet, pinsamt för honom) mejlar mig och ifrågasätter "vinstdelning enligt avtal" som vi har i annonsen för Talgbollen och Den jag älskar på Filmcafé.nu. Han är dessutom oförskämd och hojtar om facket, seriositet och Persbrandts existens. Allt i en salig röra. Jag tycker att Robert borde undersöka huvudet lite och kamma sig och skaffa ett ordentligt jobb. Det är mycket enkelt, Robban, gå till Jobbtorget och sök de okvalificerade jobben så kanske du får en deltid som lunchdiskare... För som skådespelare (!?) och journalist (?) så är du körd. Big time!
När det gäller Skuggis så vet jag att socialdemokraterna kommer att samarbeta ordentligt med dem under kommande valrörelse, bara för att ha ngt att ställa upp mot borgerligheten. Det är mycket synd, tycker jag. För mig är fortfarande Skuggis en avdelning för de redan bekräftade och de som redan har sitt på det torra. Och det är bra, för ni behöver varandra. Vi däremot kommer att fortsätta köra racet vi har. Utan Skuggis, sossar och allians-regering. Vi kommer fortsätta att peta er i ögonen och göra det vi är bra på: teater, konst, musik och allt däremellan!
Jag vet att folk tycker att jag är stöddig och kastar en massa skit runtomkring, men det skiter jag i. Jag ser saker som gör mig ilsken och det måste jag få ur mig. Om jag sedan har fel, då är jag inte sen att ångra mina bitska inlägg och göra bot. Fast jag har aldrig fel... eller?
Jag har humor. Det är meningen att du ska skratta här.
Om en kort stund ska jag följa presskonferensen kring Kulturutredningen. Inte för att jag tror man hittar på ngt bra eller nytt, men man måste ju hålla garden igång och höra vad som sägs så att det går att parera smällarna mot de konstnärligt utövande i detta svinkalla okulturella avlägsna land.
I morgon ska vi (jag och Joséphine) upp till Härnösand (aahh! 10 minusgrader!!!) och spana in länsmuseét och Daniels folkhögskola. Där finns det Ålänningar, operasångare och folk som gör musik av snö. Ha en bra helg!
M.
Kulturutredningen. Skuggutredningen. Puckon på Filmcafé.nu osv. osv.
Fick ett absurt och urlöjligt mejl med morgonposten. Höll på att sätta kaffet i halsen. En urbota idiot som kallar sig Robert (och är reporter på e-zinet, pinsamt för honom) mejlar mig och ifrågasätter "vinstdelning enligt avtal" som vi har i annonsen för Talgbollen och Den jag älskar på Filmcafé.nu. Han är dessutom oförskämd och hojtar om facket, seriositet och Persbrandts existens. Allt i en salig röra. Jag tycker att Robert borde undersöka huvudet lite och kamma sig och skaffa ett ordentligt jobb. Det är mycket enkelt, Robban, gå till Jobbtorget och sök de okvalificerade jobben så kanske du får en deltid som lunchdiskare... För som skådespelare (!?) och journalist (?) så är du körd. Big time!
När det gäller Skuggis så vet jag att socialdemokraterna kommer att samarbeta ordentligt med dem under kommande valrörelse, bara för att ha ngt att ställa upp mot borgerligheten. Det är mycket synd, tycker jag. För mig är fortfarande Skuggis en avdelning för de redan bekräftade och de som redan har sitt på det torra. Och det är bra, för ni behöver varandra. Vi däremot kommer att fortsätta köra racet vi har. Utan Skuggis, sossar och allians-regering. Vi kommer fortsätta att peta er i ögonen och göra det vi är bra på: teater, konst, musik och allt däremellan!
Jag vet att folk tycker att jag är stöddig och kastar en massa skit runtomkring, men det skiter jag i. Jag ser saker som gör mig ilsken och det måste jag få ur mig. Om jag sedan har fel, då är jag inte sen att ångra mina bitska inlägg och göra bot. Fast jag har aldrig fel... eller?
Jag har humor. Det är meningen att du ska skratta här.
Om en kort stund ska jag följa presskonferensen kring Kulturutredningen. Inte för att jag tror man hittar på ngt bra eller nytt, men man måste ju hålla garden igång och höra vad som sägs så att det går att parera smällarna mot de konstnärligt utövande i detta svinkalla okulturella avlägsna land.
I morgon ska vi (jag och Joséphine) upp till Härnösand (aahh! 10 minusgrader!!!) och spana in länsmuseét och Daniels folkhögskola. Där finns det Ålänningar, operasångare och folk som gör musik av snö. Ha en bra helg!
M.
måndag 26 januari 2009
talgbollar och den jag älskar...
Då är vi igång igen. Detta år riktar vi främst in oss på att göra 2 produktioner - en för våren och en för hösten. Vi har oxå vår kära Orkan att arrangera för alla Kungsholmare & Ekenbor - den blir av i augusti. Jag kan redan nu säga att vi letar förmågor inom alla konstarter: gärna ett 10-manna dragspelsband, eller eldslukare... Bara man kan tänka sig att ställa upp gratis, för kärleken och scenkonsten...
TALGBOLLEN - ramberättelsen är Guy de Maupassants "Fettpärlan". Men dels är den för enkelspårig i sin natur, för dröjande kring kriget och miljön och namnet Fettpärlan är direkt löjeväckande... Så jag valde att bygga på historien lite, fylla i karaktärerna något och trycka lite på fattigdomens desperation och då fick den helt sonika heta "Talgbollen" istället. Om du kommer och ser föreställningen förstår du varför...
Medverkar gör i princip bara gamla Olydiga: Nicklas Westberg och vår dotter Saga (de båda har medverkat i nästan samtliga uppsättningar, bl.a. i "Bortom ljus och mörker" och "De som trotsar döden"). Åsa Älmeby Thorne, från "Älskad av mamma", Lisa Norström, Anneli Bexelius, Percy Frosgren och Richard Stjärnborg, från "Rapport från de osaligas ängder", Lina Hemlin, från "LEIF". Ny är Johanna Fossum, en stabil och lyhörd skådespelerska som introducerades för mig under arbetet med "LEIF". Det ska bli mycket spännande att se hur Madame Follenvie växer fram under året...
Flera av dessa medverkande har dessutom deltagit i andra Olydig-produktioner, men att rabbla upp varenda en... ja, du inser ju själv...
På ljustekniksidan har vi vår käre David Nachmann och för ljudtekniken står Daniel Nilsson.
Nytt för denna gång är en regiassistent som det faktiskt går att samarbeta med: Oscar Solberger. Det är underbart! Mycket märkligt att det ska vara så svårt att greja till det med en bra assistent... Jag tror aldrig det har fungerat för mig att ha en, även fast man är så totalt beroende av att ha en ass... OM man hittar en det funkar med, FÅR man bara inte släppa den. Det är ett som är säkert. Å andra sidan måste en regiass vara absolut självgående, annars kan man som regissör lika gärna göra allt själv. Så är det.
Till "Talgbollen" söker vi nu två manliga skådespelare för rollerna som "Officeren" och "Cornudet". Officeren är otroligt viktig för handlingen, men har inte så många scener. Rollen är på tyska och av dig kräver vi mod och skamlöshet! Rollen som Cornudet har även den en avgörande betydelse och av dig som söker denna roll vill jag ha övertygelse och agitatoriska egenskaper; en sann revolutionär helt enkelt!
Premiär för TALGBOLLEN är tänkt i slutet av september, repetitionerna pågår och du måste finnas tillgänglig redan nu, eller igår, eller iaf så snart som möjligt!
Vi spelar på Spegelteatern under hösten 2009.
"DEN JAG ÄLSKAR" är en text av Joséphine Wistedt, som även medverkade i "Rapport från de osaligas ängder" där hon gestaltade Tonni. Joséphine lät mig läsa en text som jag bara föll för helt på direkten. Den handlar om en ung kvinna som inte längre kan lämna sin säng, hon lever med ständiga tvångstankar och handlingar och försöker hålla skenet upp av att vara normal. En dag upptäcker hon att hon inte är ensam längre...
Medverkar gör Joséphine, eftersom det är en monolog - men vi söker nu två stycken kvinnor som kan medverka som "dansare". Föreställningen är mycket fysisk och den kräver god kondition och lyhördhet. Eftersom jag vill ha självgående regiassistenter är det här ett krav även på dig som vill medverka som "dansare". Ta kontakt via vår hemsida: www.teaterolydig.se
"Den jag älskar" kommer eventuellt spelas även i Härnösand vid ett tillfälle under våren.
Premiär i Stockholm är tänkt till 2a maj och vi spelar på Spegelteatern!
OCH varför ENVISAS vi med att spela på Spegelteatern?
Jo - av den enkla anledningen att recensenter, förstå-sig-påare och andra viktiga V.I.P-kulturkoftor i denna gudsfögätna stad INTE ska tro sig kunna tvinga in Teater Olydig i ett hörn där vi blir beroende av deras gullegullande för att få medial exponering.
Vid ett tillfälle ringde jag en recensent för att meddela att hon blivit inbjuden att se premiären av ett projekt. Först var hon mycket intresserad, "Vilket intressant ämne. Berätta mer..." men när hon fick veta var vi skulle spela vände hon i motsatt riktning: "Va? ska ni spela där?! Nej, tyvärr då blir det inget." och jag "Men vi gästspelar ju. Vi gör ju vår grej. Teater Olydig." och hon "Nej, på X gör man bara amatörteater. Vi recenserar inte det. Men om ni spelar på XX eller YY så kommer vi."
Så allt handlar om vilken scen man spelar på?
Nå då så - då är valet självklart. Vi har valt scenen Proba på Spegelteatern, eftersom vi tycker om Spegelteatern. Det är bra människor där. Med hjärtat och hjärnan på rätta stället. Vi har även valt scenen Puck på Spegelteatern, därför att den uppfyller alla krav vi har på det scenrum vi behöver.
Vad vi inte behöver är någon som ska diktera våra villkor.
M
TALGBOLLEN - ramberättelsen är Guy de Maupassants "Fettpärlan". Men dels är den för enkelspårig i sin natur, för dröjande kring kriget och miljön och namnet Fettpärlan är direkt löjeväckande... Så jag valde att bygga på historien lite, fylla i karaktärerna något och trycka lite på fattigdomens desperation och då fick den helt sonika heta "Talgbollen" istället. Om du kommer och ser föreställningen förstår du varför...
Medverkar gör i princip bara gamla Olydiga: Nicklas Westberg och vår dotter Saga (de båda har medverkat i nästan samtliga uppsättningar, bl.a. i "Bortom ljus och mörker" och "De som trotsar döden"). Åsa Älmeby Thorne, från "Älskad av mamma", Lisa Norström, Anneli Bexelius, Percy Frosgren och Richard Stjärnborg, från "Rapport från de osaligas ängder", Lina Hemlin, från "LEIF". Ny är Johanna Fossum, en stabil och lyhörd skådespelerska som introducerades för mig under arbetet med "LEIF". Det ska bli mycket spännande att se hur Madame Follenvie växer fram under året...
Flera av dessa medverkande har dessutom deltagit i andra Olydig-produktioner, men att rabbla upp varenda en... ja, du inser ju själv...
På ljustekniksidan har vi vår käre David Nachmann och för ljudtekniken står Daniel Nilsson.
Nytt för denna gång är en regiassistent som det faktiskt går att samarbeta med: Oscar Solberger. Det är underbart! Mycket märkligt att det ska vara så svårt att greja till det med en bra assistent... Jag tror aldrig det har fungerat för mig att ha en, även fast man är så totalt beroende av att ha en ass... OM man hittar en det funkar med, FÅR man bara inte släppa den. Det är ett som är säkert. Å andra sidan måste en regiass vara absolut självgående, annars kan man som regissör lika gärna göra allt själv. Så är det.
Till "Talgbollen" söker vi nu två manliga skådespelare för rollerna som "Officeren" och "Cornudet". Officeren är otroligt viktig för handlingen, men har inte så många scener. Rollen är på tyska och av dig kräver vi mod och skamlöshet! Rollen som Cornudet har även den en avgörande betydelse och av dig som söker denna roll vill jag ha övertygelse och agitatoriska egenskaper; en sann revolutionär helt enkelt!
Premiär för TALGBOLLEN är tänkt i slutet av september, repetitionerna pågår och du måste finnas tillgänglig redan nu, eller igår, eller iaf så snart som möjligt!
Vi spelar på Spegelteatern under hösten 2009.
"DEN JAG ÄLSKAR" är en text av Joséphine Wistedt, som även medverkade i "Rapport från de osaligas ängder" där hon gestaltade Tonni. Joséphine lät mig läsa en text som jag bara föll för helt på direkten. Den handlar om en ung kvinna som inte längre kan lämna sin säng, hon lever med ständiga tvångstankar och handlingar och försöker hålla skenet upp av att vara normal. En dag upptäcker hon att hon inte är ensam längre...
Medverkar gör Joséphine, eftersom det är en monolog - men vi söker nu två stycken kvinnor som kan medverka som "dansare". Föreställningen är mycket fysisk och den kräver god kondition och lyhördhet. Eftersom jag vill ha självgående regiassistenter är det här ett krav även på dig som vill medverka som "dansare". Ta kontakt via vår hemsida: www.teaterolydig.se
"Den jag älskar" kommer eventuellt spelas även i Härnösand vid ett tillfälle under våren.
Premiär i Stockholm är tänkt till 2a maj och vi spelar på Spegelteatern!
OCH varför ENVISAS vi med att spela på Spegelteatern?
Jo - av den enkla anledningen att recensenter, förstå-sig-påare och andra viktiga V.I.P-kulturkoftor i denna gudsfögätna stad INTE ska tro sig kunna tvinga in Teater Olydig i ett hörn där vi blir beroende av deras gullegullande för att få medial exponering.
Vid ett tillfälle ringde jag en recensent för att meddela att hon blivit inbjuden att se premiären av ett projekt. Först var hon mycket intresserad, "Vilket intressant ämne. Berätta mer..." men när hon fick veta var vi skulle spela vände hon i motsatt riktning: "Va? ska ni spela där?! Nej, tyvärr då blir det inget." och jag "Men vi gästspelar ju. Vi gör ju vår grej. Teater Olydig." och hon "Nej, på X gör man bara amatörteater. Vi recenserar inte det. Men om ni spelar på XX eller YY så kommer vi."
Så allt handlar om vilken scen man spelar på?
Nå då så - då är valet självklart. Vi har valt scenen Proba på Spegelteatern, eftersom vi tycker om Spegelteatern. Det är bra människor där. Med hjärtat och hjärnan på rätta stället. Vi har även valt scenen Puck på Spegelteatern, därför att den uppfyller alla krav vi har på det scenrum vi behöver.
Vad vi inte behöver är någon som ska diktera våra villkor.
M
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)